fallades Vömtåliat och hwad det andra skälet angår, har mot def tydlighet ingenting blifwit anmärkt, ej en gång af H. P. Då emeds lertio ett misstag om meningen war å bane, od) ett strängare ogicslande, såsom förebud till ett ännu strängare, lät sig förnimma, ansäg Jns., fom kände rätta förhållandet, om ide nöpwändigt, åtminstone tjenligt, att närmare belysa anmärkningens föremål. Den sålunda gifna upvlosningen har ock, hwad bufwudsaken beträffar, ledt till det afsedda ändamålet, oc warit äfwen för H. P till: fredsftällande, Härmed belåten, skulle oc Jns. ide hafwa ett ord att i denna faf til lägga, om ide H. P. funnit för godt, att med hwarjehanda diatriber betäcka sin reträtt. Först oh främst måste staden hafmwa ett fidos bugg för det att, sedan den offrat få mycket för fin ffola8 utvidgning och extra lärares af: löning m. m. den låter kyrkan fafna brufs bart orgelmerf. Om få wore, låge ju för: flaringen till bands i sjelfwa de uppoffrins gar för skolan, bwilka staden måst widkännas, och hwilka ingalunda öka förmågan till andra företag. Så är dock icke förhällandet. Skolan har fått fitt och kyrkan sitt. Dr gelwerket nybyggdes för 12 år sedan, och den nämnda bristfälligheten gör det ide Hets ler nu obrukbart, ehuru det fordrar den wana handens behandling, till dess bristen år afhjelpt, hwilket dot ej kunde ske genast wid anfordran, men dock nu dagligen pågår och snart är fullgjordt; hwaraf ock kan ses, att det warit högst orätt, om K. R., såsom H. P. föreslär, i vrotokollet intagit den upy: giften, att orgelwerket wore i ett mifera: belt ffid, emedan K. R. har för fed att hålla fig wid sanningen. Hwad som dernäst faller H. P. olägligt, åär att twänne skäl af K. R. finnas anforda, då det ena war få illvädligts Det war dock H. P., fom nyss ansäg de twänne flås len otillräckliga att freda K. R. för anmärke ning. Åv det nu få, att det ena af dem fan undwaras, få må det ju läggas åsido, om få behagas. Det är en frihet fom H. P. eger, framför protokollisten, hwilken sednare war skyldig att anteckna hela resultatet af K. R:s förhandling. J afseende på de satiriska utgjutelser med hwilka H. P. widare ansett fig wärdigt att förlusta sig i sednare delen af sin snillrika artikel, afhåller sig Jns. gerna från ett wid lyftigare genmäle, dels derföre, att dessa icke röra hufwudsaken, dels ock af den anledning, att det måhända wore orätt att störa det förmodligen oskyldiga nöjer, fom H. P. synes finna i dylika gudomliga skapelser. Jns. har yttrat, att wissa anordningar för Concerter i kyrkan lätteligen råka i delo med voordningar, och tänkte fig, för tillfället, ordet dello, såsom liktydigt med delaftige het efter gemenslap. Misstagct är nu afs fslöjadt, och en rik fälla deruti öppnad för widtswäfwande utflykter i tonkonstens höga rymder. Att inse uttryckets werkliga mer ning kunde ej wara lätt för den, fom ger na wille komma i belo med en man, nog djerf att taga i förswar en Kyrkorådsåtgård, mot hwilken H. P. sökt rifwa storm, för att bana en trygg frvåfwägr för den sköna konsten, hwilken dod, ursäkta att det äter upprepas, vär mera belåten att framgå i lugnt än stormigt wåder.s Til den sköna fonften hörer dock ide att göra wrängda framställningar, til hwilka spär icke saknas i H. P:s artikel, der meningen wrides på sned genom att, wid ordet lanordningar, inpassa tillägget: i musikalisk wåg, då lif wäl Jns. synbarligen dermed welat påpeka de yttre ätgärder, af hwilka en Concert i 1AAA A3 FFC2 ä