Konflruttionen så renlärigt och opartiskt frams håller. Sjelswa pietismen har haft och har fina fel. Lutar man derjemte för mydet till mosterism, till en wiss allegorviferingåtheort, — att ej säga mani, hwarpå exempel bär underlåtas, — så kan man snart öfwerallt få fe subjektiviteter i stället för objertiviteter, samt sianna i andelig, — att ej säga helig obscurantiem i stället för def motsats. Och sälunda skall man alltid kunna hafwa Vibelförklarare i partier! Bör man derwid säga prostt! eller abfit??? J berörde afseende må det tillätas Jnf. att anföra ett och annat eremprel. Under rubrik af werldslige stadgar före: fommer i 5 Mos. B. 22: 8—12, yuru man borde bygga filt hus, plöja och få fin win gård, utstyra fin mantel i de fyra hörnen, samt att man ice skulle hafwa en klädning fom: manwäfd af ull oc lin. Uti en not till gamla öfwersättningen heter det: Ull och lin synas hafwa ringa vå sig. — Men den theologiska eller degmatiska mysterismen har wetar annat, få alt någon utläggare skall hafwa låtit det ena betyda trons rättfärpighet och det andra lefwernets rättfärdighet, — — — om Hervara ej ljuger?! Stället urptages oc i anteoning af Hr P. Fjellstedt, fom genom sitt interlincariska tilltag föranle: der mången, fom finner den gamla swenska contexten ätminstone lika god med, om ide bättre än mellanskotten, att dock läsa äfwen dessa innan ban kommer till nästa vers. — Rb. De etomologiska, historista och artå ogoliska sörklaringarna wärdcrar ock Jns. — Hd mången, som tror innan han ser större eller mindre winst i och med omsägningen af sanma mening genom andra och flera ord, menar ofta i gudelig enfaldigdet, att mellanskotten utgöra en auktorlig förbättring af öswersättningen om ite af grundtexten och dess mening. Det andra exemplet är kortligen följande: J sednare åren Håll en kolporftör oc tår seriagent en redan berykiad konventikel, dere wid han, ibland annat förklarade det do fanta Bibelspråket: Sälj hwad du hafwer, och gif de fattiga ... sålunda, at med allt hwad man bafwer förstås synderna OM med fattiga förstås djefwulen, såsom den fattigaste ty ban har ingen sjal, och det Funde just wara rätt ät honom, att en gång få igen fina gåfwor o. m. d.!! Skall man gråta cller le??? (Forts.) — —— — — Herr Wallenbergs yttrande i dechar gefrågan. I Fortf. fr. r:) 601 Bland skalen för bibehållandet af de Widgire ware, hwilka mint äro i åtnjutande af allmant för: troende, Har man äfven anfört fmårigdeten att fin: na lamplige efterträdare. Mig synes att man forit och främst borde med lugn tillförsigt lemna detta bestyr ät den, fom enligt grundlagen ensam äger fal: la till dessa platser, och för det andra, att man ie uti sitt forswar borde någonsin anse fig reducerad der: hän att förorda atskilliga rådgifwares bibehållande såsom en seblaglig nödmändvighet. Det war ju samma skal fom förebragtes då man förvarade de närwarande priwatbankerna, utan att wilja bringa frågan i något slags system. Man har förr inskranka denna debatt till några få frågor; och det är otwifwelaktigt att samma omdöme fan fotas på dessa frågor, fom på eu genom: förd granskning af fyftemet i fin helhets Men jag fäster mig ej få mycket mid hwad felaktigt regerin. gen gjort, iom ej fast mera wid hwad den underlåtit, hwilket år tillrackligt att wisa det nan låter statsskeppet drifwa med tidens stro m, obekomrad hwar det stannar, blott tiden går och man hamnar felt i ro, i stallet att såsom fig höfwves fat: ta rodret med stadig arm oh satta en kurs, fom ledde till allmän upplysning od wälstånd. Framst bland underlåtenhetssynderna satter jag reprefenta: tionsfrågans fall. Det har har i dag blifwit yttradt att regeringen, och enkannerligen en af de nu tad: lade, har framlagt ett representationsföorslag wid 1547 års rikösdag. Sannt. Men erinrar sig den talaren huru samma förslag af samma regering wid 1850 års riksdag, då det till slutligt antagande före: kom understöddes? och afwen om det wid samma riksdag fallit, hwarföre framlades ej ett nytt? Hade regeringen wisat samma intresse for revrefentationg: formen fom för det s. k. inslruktionskompanierna, ÅL ftANG G iiii a AR —— — — ä—— — —