slad och i den närmasie framtideas händelser mä hända är bestämd att på högst werksamt sätt tagripa, meddela wi följande korta nor tiser. Gentralen år fon af en bland Napoleon den stores urmärktare generaler, Louis Baraguay dHilliers, fom deltog uti de flora krigen i flu: tet af förra och början af detta århundradet och 1812 dog i Berlin, der Napoleon insatt hoaom til guvernör under kriget. Sonen om hwilken hår är fråga, föddes i Paris 1795 d. 6 Sept., och år nu säledes närmare 59 är gammal. Dan tillhör genom fia slägt Frankrifes gamla adel. Hasligt genomgick den unge krigarea de lägre militäriska graderna och ute nämades 1832 til guvernör för krigsakademin i S:t Cyr, der han bland annat undertryckte ea republikaansk conspiration, fom äfwen i låras werket hade skjatit temmeligen djupa rötter. Sia fältherreskola har han liksom de öfriga utmärktare fraaska generalerna för närwarande egentligen gjort uti Afrika. J Algier hade hin nemligea bewistat åtskilliga fälttåg, då han höjoes för sia föttjenst och lycka 1843 til dis vifiors-general. Wid utbrotter af februarisrec valutonen 1848 hade han ett befål i Besancou och wisade fig i början ingalunda wänligt stämd mot republiken och dess kommissarier; och de edda ajorde Han skarpt motstånd. Härpå malde departemeatet Doubs honom til ledamot af nationalförfamlingen. J börcan af Nov. 1349 stickodes generalen til Rom och fick öåfs werbefälet öfwer franska enterventioasarmeen i kyrkolaten. Jnom nationalförsamlingen tilhörde haa der wäl behöftliga reaktionspartiet och mir ea längre tid president i klubben Poitiers. Då general Chaagarnier 1851 blef förwisad från Frankrike, erhöl Baraguay d Hiliers i hans släle commando öfwer Pariser armeen. 1853 skickades genetalen til Constantinopel för att å Frankrikes wägaar råda och hjelpa Borten; men hade swåct att komma öfwereas med w.derböronde, blef derför i wåras återkallad och erhöll för några weckor sedan det wigtiga be, fäl han nu machar. —— — — Wid qwållssolens grans. Wid stozens bryn på fjerran stranden Jag ensam sitter qwallen lång Jag ser på wägens lek i sanden OM lyss til aftonwindens sång. Uti mitt öga mild fig gjuter Hwar skiftning af en färgrik dag, Och skogens doft mitt hjärta njuter 3 frilla, ljufwa andedrag. Och mången mången dröm jag drömmer Med blomdoft och med solguld i, Ty tusen sköna bilder gömmer, Hwar purpursky, som for förbi. O, äkunde jag dem återgifwa De bimmelsblå, i ord och sång, De skulle mina wittnen blifwa, Att äfwen jag war fäll en gångs