Herr Wallenbergs yttrande i dehar: gefrågan. Det har blifwit yttradt, att nedprutning eler wägran af äskade anslag skulle wara rätta fättet att gifwa sitt missnöje med regeringen tillkänna. J de länder, hwarest grundlagen icke medgifwer någon an: nan utwåg, måste detta sätt anlitas; men då det går ut på att göra de tillämnade regeringsåtgärderna outförbara, få skulle konungen försattas i den ställning att antingen nödgas upplösa den förfamla: de representationen eller ombyta rådgifware i ögon: blicket. Detta fätt wille jag förlikna med ett me: Fanifft wåld, hwars tillämpning kunde wara wådlig för samhällets beständ. Huru tydligt att stiftarne af wår grundlag gjort umbärligt detta satt, fom anwandes i i andra länder derföre att det är det en: da man känner. Genom ett wist stadgande, att Po: nungens rådgifware skola wid hwarje riksdag er: hålla ständernas decharge för sin förwaltning, kan man hos oss på öfwertygelsens wag winna samma mål. Wid innewarande riksmöte ha också nastan alla ästade anslag, och till belopp högre än någonsin tillforene, blifwit bewiljade, men detta betydde ide att konungens rådgifware egde landets förtroende, utan helt enkelt att anslagen af omständigheternas kraf ansetts behöfliga. Den granskning af reges ringsåtgärderna grundlagen medgifwer hade nu för: figgått, och man har klagat missnöje öfwer det sätt, hwarpå konstitutionsutskottet tillwägagått. Mig synes likwal felet uteslutande ligga uti formen för wår representation, fyrdelad i öfwerläggningarne och itu: delad i åsigterna. När man gör sig reda för Huru