än omkomwa jemte offren för deras brottsliga wårdslöshet, få dö de litwal wanhedrade: (F. Ii) Jemförelse mellaa några ställen i wår gamla Bibelöfwersättning oc Kongl. Bibel-Commisfionens sednaste bearbetning der: af i Pauli Epistlar till Gorinthierna. (Forts. fr. N:o 57:) Förra Epistelen. 11: 15. J mångas tanke må det wisst höra till småsaker och likgiltigheter, om långt hår för qwinnon bör heta en prydnad eller en åra. Det sednare ordet är mångtydigt. Det förra begagnades 1780 och 1816. Sfålet för dess egillande 1853 är wäl fafmesfigt? Stocjius fätter ornamentum, ornatus. Mintert framhåller samma bemärkelse blond många andra, med häntydning på flera hälen i G. T. efter Lrx. Och Michaelis har: Schönheit. — 21. Likaledes kan ligga mindre wigt på motsatserna wara hnngrig och wara drucken. Men sednare afseendet lämva somlige Exegeter originalordet äfwen på lur i mat, ty sådan medhades ock af Corinthierna m. sl. Nyssberörde Franska öfwersättning bar: faire bonne chåre. Jns. resignerar. 12: 2. G— voch gått till de stumma afgudar eftersom J förförde woren. R— . blif. wit bortförde ... eftersom J förförde wore den. — En fyollnad mar wisst nödig, att i förra afseendet uttrycka textens preposition. Bortförde har wisst fin betydelsez men gått ock sin. — 23. G-de kroppens lemmar, wi hålla blygeliga wara, dem lägga wi mesta öron uppå, och de oss snöpliga synas, dem pryda wi aldramest. N— ... hbwilka vor anse wanhederligare wara, på dem lägga wi mes sta hedern, och de för hwilka wi blygas, dem pryde wi aldra mest. — — 28. GGud hafwer satt i församlingen ... kraftwerkare.. helbregda (hel: bregdande?) — fifom hjelyare regerare .. Rinsatt i församlingen ... undergå rande krafter, gåfwor alt helbregda göra, hjelpbewisningar, styrelser ... 13: 4. 62 kärleken är tålig . . . 3— längmodig. 44: 1. Goch N— udock mest att J propbeteren. — Månne detta är för mycket egentligt eller för mycket oegentligt för att af wederbörande rätteligen begripas? Kan man ej få ett annat ord i öfmerfåttningen få borde ju meningen förklaras i katechesen? Enligt Stockius, — en auftoritet fom ide är att förakta m. fl. afses ide gåfwan eller förmågan att förutsäga tilllommande ting; utan förmågan att rätt och tillbörligt uttyda ordet, samt att förständigt tilbämpa det till andras uppbyggelse och nytta. Bickner an: tyder detsamma. Likaledes Michaelis (D. C. 3.) Bengel och Crusius m. fl. — 2, God Ntala med tungor mål. — Tillägget: främmande Ceburn Det må heta tungomål eller svråk) i 1816 års upplaga hade ju förtjent afseende? Och man må äfwen fråga, hwarför ide få skett? — 45. Gvedja med sinnet. N— .. i förständet. — 34. GEdra qwinnor tiga RTige edra qwinnor ... 15: 8. Så framt förtidigt född ide är mycket eller ens något bättre än otidigt celler i otid) född, så kunde man ju wara conservativ? — 15. Gvom de dåde ide uppstä. R— .. icke uppwäckas. Jns. har dock icke förbisett grundtexten. 24. G— uhaflägga herradöme, öfmere het och wåldigyet. N.— tillintetgöra her 2222 AL och waFftl — Jns föredras —