för er? — frågade grefwen widare. Ni wit då werkligen icke hwartill ni egeatligea bar naturligt anlag? — Simpliciu8 höjde på axlarna och slog ned Ögonen. Aadtligea äfwerwana han sin blygbet och sade: Det år min mors önskanOcksä bar jag ingenting annat lärt och skulle fias na mig lycklig fom pastor. — — Jag ber på det ifrigaste för donom om er bemedling, bäsla grefwe! — fade baronen med smekande ton. — Det år en fana men: niskoälskanoe fjäl, ett werkligt lamm, fom fful: le göra de förstockade bönderna tama och föra dem ia i himmelen. — — Men, — återtog grefwen, wändande fig til Simolicius, — om vu de sköna tråden, blommorna och plantorna fade till er: Sim: Plicins Ebrenpreiss! du mill bli pastor och du tilbör ju of en gång för ala. Blif qwar bos of, låt andra predika, wi wilja föda dig mo hukru och barn. hwad skulle ni då fwara? — Medfälid skakade kaadidaten det ucdfånk. få bufwudet och fade sakta: — Så funna och skola blommorna alldrig tala til mig. Och det är ju icke möjligt att en fattigtheologiefandidat redaa hår på jorden fan komma få direkte himenelen. Jag wil icke sträcka mina önskregor få högt, utan wara nöjd med en li.ten jordisk preftgård. —