— Då blef tyst inom kort: Hennes ord dogo bort, Som en sakta förklingande ton. Det war skumt kring min stol, Ty den flammande sol Stigit ned från sin konungathron. Jemförelse mellan några ställen i wår gamla Bibelöfwersättnina och Kongl. Bi: pel-Commisfionens sednaste bearbetning dere af i Pauli Epistlar till Corinthierna. (Forts. fr. N:o 54:) Förra Episteleu. 5: 7. Gkenser ur surdegen. N— rens ser surdegen. 12. G— döma dem, fom ute äro. N— .. utanför. — Jns. fan ej afgöra det nyas företräde framför det gamla. Han erinrar blott art uti den af honom följda oc) med fora Kyrfobideln öfwerensfämman: de upplagan, Götheborg 1794, får en få lodande not: Härmed menad de ocmriftne. Öch i Commissionens förra upplagor fylles meningen sålunda: Utom församlingen. Männe ide fyllnaden war lika nödig oc nyte tig år 1853 o. s. w. fom 1780 oc 1816? 7: 29. G— R— (Tiden är fort — Hurn man wrider och wänder detta epithet, få är och blir det dock swärfattligt, om ide ofattliat. Original-ordet är ett f. k. hapax tegomenon eller blott på detta ställe soretommande. Michaelis (J. D.) — Ne et ten sehen färchterlich aus. J Commissioacns förra upplagor heter det: bedröflig. Hör swararne af kort äro stundom mycket dog: mariske, att ej säga myssiske, i och för fin ds sigt. Driginalförfattaren erinrar i conterten att Det war godt att wara ogift, i anscende til den nöd, som förestod. Och Swicerus nvotager verbalfrasen sålunda: Tristilja Å dolor aliaqve ejasmodi pathä dicuntur aliqvera eystellein i e. deprimere dejicereHate åter Aponelen welat jaga art den ifrögawarande nödens td war fort, få hade det warit upp; muntrande eller åtminstone tröstande I stället för afskräckande? — 55. G vicke att jag will kasta band på eder. R— kasta snara öfwer eder. Original-ordet må betyda hwilken rånns snara som heldst, så har väl Panlus ide nyttjat det i egentligaste bemärkelse, liksom att han manövrerat ett werftigt rep omfring de tilltalades hals? Jmellertid måfte läsaren först tänka på en snara och sedan på den moratiska betydelsen deraf innan meningen blir funnen. Hockius upptager den metafor riska bemärkelsen sålunda: conseientie illaqveatio oneratio in re adiaphora. Min sert litaledes. En Fransk otwersatening af år 1730 har wäl: ... dresser un piege; men tydligen i metaforisk bemärfelje. Vit: chaelis har: .. nicht um eur Gewissen Vers siricen. J förenämnde gamla udplaga heter det i en not: Jag will ide binda eder dets sill. Så will Paulus ingom förbjuda Afteu: skar, sasom ofta ffer. Commisssionens upvlaga af är 1816 har: myålägga bands J både tal: och striftspråk år det ju eit länge ladgadt och troligen länge förblifwande bruk att säga: lägga band på? Och här fan man in hemta något stöd af det gängse och populära .. band om fotens, ehuru der just ide sitter en snara eller ett streck? 8: 13. Goch Nlaldrig åta fört till ewig tid. — Det alternativa grundordet medgifwer ju den prosaiska mening: I all min tid? 9: 19. G— jag hafwer gifwit mig till hwars mand tjenare. N— . . träl. — Man fon ej förmena hwar och en arr tänka fig Bibeln särifwen vå Swenska. Det nya för LI 2 tanten Hå slaf, lifegen o. d., wäl i