— djefwulen — och skakade betänkligt fina Huf: wuden. Den allt war dock alldeles förloradt, då mid ett förhör med nattwardsbaraen, kandtdaten inwecklade fig i ea fådan motsägelse i ett far pitel om de dödas uppftåndelfe, få att til och med badaren och krämaren i bya, hwilka an: nars woro utropade för fritänkare, med bemlighetsfula miner sågo på hwaraadra. — Det kommer från hans umgäage med katholikeraa, — hwiskade man. Man förargade fig öfwer att Fandidaten brukade grön rot om hwardagarne och inte swart eder åtminslone mörkblå fom en theolog egnar och anstår. Och likwäl afftrådte icke allt detta den få många gånger bedraane. Presi Mulle ban bli; ett pasorat mar må. let för Hans sträfwaade och det hade aldrig fat! lit honom ia, att på någon annan toåg, ehet genom något annat yrke söka fia framtida bergning. Dock war det honom wid hwarje av profpredikan, såsom wältades der en tung sten på hang bröst, få saart baa begaf fig på wäg till kyrkan. Kaägslig motsäg Han det afgörande ögonblicket, och då det ändeligen kom och det hette: det blir intet of den och den har fört syblan; då förundrade fig ea hwar, Huru den få långe wid Bethesda brun wäntade hedersmanaen åter blef glad och drog djuvt efter andan, fom hade den tryckande fienen plötsligen fallit från hans bröst; Huru han genast återwana fin förra mun: terhet och åter fattade spade och skysfel som för: