wärde. Men icke är det just danskärne som wilja flå fig i wåra swenska kalfskinn och ansåna någon sorts kalfdans på fina (sgrundlovsfestet, utan stola dessa nordiska faljhus dar twärtom skickas til fransmännen. Ty den allmänna tanken är den att dessa Falfs ffinn skola wara till trummor för att ffrämse ma bort ryssarnr och i få fall borde wi ffäns fa bort wåra kalfstinn gratis åt fransoserna. Det är till oc med ej otroligt att om rysforne stola springa hare, få är det för de swenska kalfwarna. Den fom id? will lyda far och mor, han får Iyda trummor och falf: stinn, heter det i ett ganska signesskt ordspråk. Dermed antydes att wanwettingen gerna ssannar till siut i en garnison, der han blir slaf under trumman och krigstuktan. Det fan fäledes hända att någon af wåra äf wentyrare som icke hörsammat sin moders förmaningar och föraftat sin faders råd, fommer att inrulleras i de franska lederna och trampa takten efter sin fars kalfskinn. 5