hwarjehanda, och derföre gaf Inf. ringa el ler ingen uppmärksamhet deråt. En af dis currenterna sade emellertid till den andra: Det der är ju galenskap af dig? Den til: talade genmälde: må få wara; men det tar lag oc om Guds aalenfiap. Hwad säger du inföll en annan: Tyder du att Gud har ga lenskap för fig. Inte tyder jag just få, blef swaret; men det står få i Bibeln; inte tror jag det heller; men jag met ide huru jag skall förstå det. Jag har ock läst det fade en annan, och det for på samma fätt med mig. Det går aldrig i werlden an, fortfat: te äter en annan, eller oc en af de förra; utan låt oss komma öfwerens, att Gud fwar: fen är galen eller gör något galet; utan det år wål somliga menniskor fom få tyda. Sa, tillade en ganska förståndig och Bibelkunnig äldre person: ware heldre Gud sannfärdig och hwar och en menniska lögnaktig. Och Luther fäger att Gud måste Hålla till godo, att wi stappla och falla så godt wi kunna. Jns. bekänner, att han gerna lät discursen fortsättas innan han, på förnyad anmodan yttrade fig och lät uppläsa stället i fammans yang. Små grytor ha oc öron, heter det. Om det är i flera fall bäde kinkigt och farligt att få pina glossa mot glossa, att man glöms mer den Kongl. samt wisa och wälbetänkta Jnsiructionens påbud om circumlotution. — Deraf att Judarne begärde tecken och GBGre: kerna sökte efter wishet, samt att Pauli pre: dikan om den korsfäste Christus förefom de förra säsom en förargelse oc de sednare fås fom en galenskap. men för de kallade bland dem begge såsom en Guds kraft oh Guds wisdom, följer wäl ide, att det på swenska owilkorligen och utan reservation i uttrycket bör beta: Guds galenskap eler det dårat: tiga af Gud, liksom slulle det ena eller, ans dra werlligen existera hos honom!? A propos. J föregående prof-upplagor har Commissionen fyllt meningen med: an: ses. Så fylles den oc ätminstone i några utr ländska upplagor. 2: 15 G-— Den andlige dömer allt, oh warder af ingen dömd. N— ... bedömer ... bedömd. 3: 12. Gädla stenar. N— dyrbara stenar. — 14. G— och N— warder någons werk blifwande. — 1780 ... ståndande. 1816 ... bestående. 4: 5. G—uppenbara hjertans anslag. N— . . . rådslag. (Fortsi Blandade Ämnen. Ett ord i sinom tid. När nuwarande fyrfa i Selånger skulle byggae, woro då was rande Pastor Doft. E. I. Dillner och före samlingsboarne långe oenfe om platsen Der bon skulle frå. Den förre wille hafwa henne up: på bergshöjden, der hon nu flår, och de sednare ner i dalen, der den gamla stod. DÅ efter långa debatter i socknestämmorna protokollet ändtligen skulle justeras efter församlingens wilja, yttrade Dillner: Jaså Selängersbor, wi få ide säga såsom konung Dawid. Jag will gå upptill dit tempel för att lofsjunga ditt namn ; utan: Jag mill gå ned. Här wid ropade en siorskrikare i församlingen: ufkåre wänner ha konung David sagt, att wi ska hana på berge, få må wäl Prostfar få fin wilja fram. Dillner fit oc merfs ligen fin voilja fram, — genom ett och i sinom tid. B7 tHF ÖssBU Stockholms Börspriser den 11 Juli. — — ——kb — — ERE — ——ä —— t— ——— TO OO RER 44—— s—;?!7J7 9——:r — ———— —