larade ni ett ur och lofwade den fom återstälde eder detsamma 20 dollars, mar det ide få? — AQdeleg. — Nåmål, är ni beredd att nu genaft utbetala defia 20 dolarg? — Far! — lGodt, fe hår har ni edert ur. — Dea gamle herra uppräknade penningarne, emottog uret och floppade det i wesssickan, i det han fa: de: men ni fan mål ändå säga mig huru jag förlorade uret, ty saonerligen jag det begriper — Det mill jag gerna säga eder, swarade den andre; påminner ni er ide att någon Håf: tigt siötte til eder i folftrångfeln2 — Ja det minns jag mydet måls — RNåmwål, i sammo ögonblick fom mannen stötte till eder få här — och han gaf den aamle en duktig puff — i samma ögonblick förlorade ni uret. Med dessa ord helsade han den gamle artigt och af: läasnade fig. Den gamle berra fortsatte fin måg, särdeles belåten med den förklarina han erhållit. Men denna tillfredsställelse warade ide länae, ty då ban en fund derefter tog åt fickan för att fe hwad klockan mar, fann har att ficktjufwen hade beslulit Honom för andra gången. — Efter Blekingsbnoden Olof Häkansson, en af de föraämste ledarne i bondeständet under frihetstideng riksdagar, omtalas följande ancks dot: Ryska minifern uppbjöd al fin förmåga för art få Håkansson att öfwergå på Mösfor:s nas eller roska partiets sida. Då mutor ej kunde uträtta något, vekade ministern på en stor karta öfwer Ryska riket, som hängde vå wäagen och yttrade til H.: Men, fe hit då, hwilket omåtligt rife det Ryska år; bad Funs de ide det lila Swerige hafwa för stora förs delar af ett förbund med Ryflani! — J det. samma for ea windflägt in genom det öpona fönstret och satte karton i en darrande rörelse). Wisserligen är det stort, ers exellens, men jag fer ändå; att en Swensk wind kan sätta der i darrning. Klappandarne och de dansande borden i amerikanska senaren. Den 17 sisll. April sysselsatte fig Förenta slaternas senat med en petitior rörande detta ämne, hwilken war försedd med 15000 under: skrifter, och hwaröfwer en kommitee afaifwit ett mycket widlyftigt betänkande. Det deter i pe titionen: Fysiska och andliga fenomener cf hems liabetsfult slag fysselsätta den almånna upp: märksamhetena 1 Europa och Amerika; de bemis fa att det ges en kraft, fom år i Månd att i strid mot naturiagarae röra tuaga kroppar, eder att plötsligt utweckla en ljusalans på ställen, der eljest ingen kemisk kraft fan utwecklas, afweasom att frambringa toner, hwilka ån ljus da som en klappning, ån fom miadens sus eller som åskknallar, ja stundom till och med som menniskoröster eler fom klagan af ett mufifa: liskt instrumeat, oh slutligen äfwen fan vlötsligen afbryta lifsfuaktionerna och bota få tal: lade obotliga sjukdomar. Om orsaken till des: fa fenomener äro de. fom underskrifwit Petitos nen af olika tankar. Rågra tilskrifwa dem andar, fom äro befriade från deras kroppsliga omhöljen, andra mena, att det icke kan ges någon til fredsställande förklaring deröfwer, men ala yrka på nedsättandet of en kommission, fom på wetenskaplig måg fal undersöka och förklara dessa hemlighetsfulla fenomener. Koms mitteens ordförande uttryckte som sia tanka, att tron på dylika saker blott hade fin grund i en brif tålig uppfostran och til en del åfroen i fin: nesrubbning. Föröfrigt tillade han, ha dylika underliga epidemier förekommit nästan i hwarje århundrade. Alkemien och guldmakeriet gäfwo i många år werlden och till och med lärda män mycket ast skaffa. Han omnämnde derpå Ros senkreutzarne oh git tillbaka til Cagliostro, som sålde odödlig unadom åt de gamle och skönhet ät de fula, frammanaade de döda, låt mången förnåm dam fupera med Lucretia, låt de lärda samtala med Cicero och militärer med Alexander, Hanmbal och Cefar. Ordföranden slutade med att anföra följande vttrande af Burke: Dårarnesd lättrogendet år lika outtömlig fom bedragarnes lift. Senoten war äfwen af samma meaina och begrafde de femtontusendes petitioner bland de öfriga Handlingar, år Hmilfå den ei skänkt An uppmärksamhet.