dagade wersions eller rewiftons: och refor: mationsarbetet, så widt dermed då war och ännu är allware? — eti arbete, fom ju må ste föregå utgifwandet af en ny eller förs bättrad kateches och kyrko-handbok? Annars eller om dessa böcker nu forceras fram till allmänt bruk och nyttjande, så kunna de i anseende till bibelspråken eller wissa delar deraf måjligen blott blifwa ett annat inte. rim o. s. w. o. s. w. Kostnaden för den ri: ka staten må gerna anses blifwa liten eller åtminstone ide stor; men desto större, fa obe: räknelig, fan werkan och följden blifwa bår de i sak och i anseende till versoner, fom ena gången läsit få, den andra gången få intill def ännu en gång inträffar? Lyckligtwis wittna både historia oh erfar renhet, att tiden, om och långsamt och under partiers motsvjernighet, uttagit fin rätt. Den skall wil ock hädanefter göra det, ätminstone i möjliga måtto, innan nya eller förbättrade Bibel-wersionen framträder såsom gällande? Måtte terminen mellan denna och nästa riksdag få anwändas, under det fatedeå: och bandboksarbetet i öfrigt utföres i concert, ott alltsammans fan sanciioneras innan we: derbörande då skiljas! Inf. will ej fråga, huru andra wmwederbös rande eller Herrar Committeesmån confide. rerat och realiserat 1773 ärs bekanta In: struftion samt swenska språkets förädling och vått. Men i afseende på wår första full: ständiga öfwersättning och sednare bearbetningar deraf intill nu, wille han för fortbetens skull, göra en wiss tillämpning af Ebr. 8: 7 samt sista meningen af Rom. 12: 11. Tiden aktar vå ingen, beter det. Och ide alls eller dock få litet fom möjligt bör ju spräket i Bibeln, ala böckers bof och allt folkets bok, wara dödt för de lefwande? Den emot s. t. nypöckren i tid och otid skrikande Minoriteten af nationen skall wäl ide genast upphöra att grymta. Men om den ej får oqwaldt lära barn och ungdom att 0: medwetet och opröfwadt grymta med, och snart äfwen skrika, få skola wisst ide många de: cennier behöfwas innan enhop andliga ertravaganter dels afsomnat, dels blifwit hesa, dets swansade, dels omwändc. Med all respekt oh med förnuftig hollning af andra för hwad sannt och rent är i deras religionsnit, samt med al christelig frihet skola de fortlefman: de heldre öka än minska den ojemförligt fora pluraliteten, hwillen, om oc i allmäns bet för mycket neutral i gudaktigbets wäg, dock ide upproriskt deltager i den ora, fom nu går genom tiden utan åtminftone i yttre måtto finnes underdånig all mensklig ords ning för Herrans skull, samt i sådant affeende måfte inför menniskodom sägas tillhöra de stilla i landet. Det inre hörer under en högre dom. Och hwem afgör, om och hur ruwida religiös exaltation är mera christlig än religiös moderation? Det år beklagligt, men dock faktiskt, att de wackraste religiösa rörelser och förfaranden genom och efter Spes ner äfwen mycket urartad genom partisaner, de der i flera afseenden funna sägas hafwa uppoffrat eller ätmiastone förnärmat och ned: fatt sanningen (o er it a 6) för piectism skull. OM må här anföras några ord ur Millers sammandrag af Mobheims fyrfobistoria: Plucuit utrumqve (libellus iostitutio Speneri) plurimis ia qvibus boni erat rectiqve studium, At mox tamen nounullorom smprudentia qverimonixqvedam exorte sunt, pietatis proferende obtentu aanas de re divina sententias negligi ingeuilisqve seditiosis faces subjici . . pietatis incrementum cum veritatis detrimento qvaesiverunt... (Forts.) Blandade Ämnen.