fir, Aleronder isvantrbet lemnade Crons stidt i ett erbarmligt förfall. Då R:kolans med fullkomligt motsatta Ås sigter uppstinit vå tronen, företag ban sig utan uppskof ott hjelva bwad bärutinnan blifwit försummadt. Sfändliga försnillningar begingos ostraffad: och det vå liasa dagen, i Cronstadts tygyus; man täflade om att stöfla dem, och man sålde till underpris de dorbaraste effefter. Kejsar Nikolaus höll en räfst med skoflarne och äterställde, få widt han kunde, ordningen. (Forts.) — J Skellefteå Tidning läses följande Pecoralra. Med uteslutande af namn, ärtal och datum in: föra wi ibljande Friarebref,v med tilfonnagifs mande, att originalet, strifwet på 1840-talet, fins nes i redaktionens wårjo, samt ati såwal stridenten fom acceptanten aro aflidne. S...... 184.. Min högt agtade madame Madams meddelade Swar, å min Skriiäwelse d: 26 — i denne — Bekom jag i dag — till niin för: sta för unnran, öfwer madams till tagsenhett — — be swara mina Rader — och dett är mig Rätt sångnesamt att få Se en urbild, af Salighetens Öh! Ehuru jag aldrig fär komma der? ät mins flone Synes af Skrifiwelfen att min tid är ute, oh madams ti är inne — — En annan Ort men ej denna. Gåledes fan jag med Sakerhet Sluta, att jag alldrig winner den Önskade hamnen. men Som en modig Sjöman wåg gar jag min Lefnads Skuta, ännu engang, mot den falla winden; åt: min stone måtte jag åå Se oh höra den för mig Så intagne, den for mig Så Lysande sSh, dit jag af alt mit hjerta Längtar och trorsar oalla Lefnads msdor Häldre än att rör Tora min af sigt. jag wet wål, att min tid är Sen, men bättre Sent än al drig? äåtmin stone får jag ett bestamt Nei eller ia? åt min stone få jag meddela mit Enfaldiga nnne: boende, Som få lange plågat mig och jag för Sak: rar, att en Lattnad minner Rum i i det arents losg: dit jag wänder mig efter anwis ning för att utfå en ganska kannbar form. och klagar owad före Skall jag gå, dit jag ej Hamn fan få? hon är ju förr intagen, od mycket wal beflagen. Äck om jag Sogt en annan Ort, dit har jag kommit ganska fort. men nu det öde före flår att aldrig någor hamn kan fås? Madams Horda ut låte fer — du min . . men jag hwad jag är jag Redan blifwit hännes? ad hwad jag år Locklig nushar jag wunnit min Önaftan! hwarefter jag Lafer; fom i hog — — iag tänker min dumhet, Sedan Läser jag och fin ner tet Bes drägliga qwinno hiertat men hwad före, hos mig Rådar uppriktighet, der före har jag glömt alt hwad man kallar Comolement och Smicker, jag torde wal warit ohöf lia i mitt forra bref men det ar ej gort med wilia, Eller wet skap och der något få dant före fallit, mäåste hon ursakta mig — jag får äfwen berätta, att jag är ej nöjd med Er hälna brefmete jag mill O hwil koriigen weta hwad Som åter sto, när m wams krafter ej mera för måtte skrisjwa, och hwarfore jag O wilkorligen Skall branna Ett bref Som jag mit Skall för wara till min otter sta dag. afwen Som minnas dessa Rader — jag hor: da Rader för en Om Alskare, ett propert intresse på Lefnads Registret. jag för Sakrar de alommas aldrig. men hwarfore war jag Så O loklig, att få tocke for den Som mig miss tyder, och om Ma: dam blott hwarit fattig (Skam att önsska) men nu få Rik oh anfesd En Enkling Så Rik oh ansedd — ett annat par — ett annatt Lysande — en an: nan locka — än att ned sliga — — till den föragts tade? men hjulet wander Sig Så Latt, att fattig man får äga det. jag för Sakrar madam med dessa Ord min oförfalskade färlef till hännes Pehrö: fon, är en tiadja af de band Som af hållit mig från ert umgänge. det är de Bänkar, Som Länge komma, att föra min trefnad. och der före Önskar jag npprik tigt Swar, om någon mot warkande bo: jelse fins hos hanne. — afgör ej få Snart Hhmwalet!? hon hinner nag? torde hinda Bud har be skärt hånne nå gon annan än hon tänker? åtmin sione Skall jag in för wenta hennes bestämda) innan jag ens tänker vå någon slicka och det torde ej bli Så Lång wentan Som jag for Sport. Ar rr HA —