— — 7 W— fv PP 2 120 (Forts. fr. N:o 23.) War det ide vå sitt sätt religiöst famme: te vd religiös öfwertygelse, fom kom Lao: parae i Kantokeino att slakta menniskor 24 — — Sednare exempel, hwaribland ett i wårt nära grannskap, att förtiga, så ock de många galenskaper och skändligheter, fom ett lössläppt eller laglöst, swärmiskt och fana: tiskt samwete i Guds oh religionens namn bedrifwit. Gud beware Konung och folk för en sådan frihet!!! Jag bestyller hwarken de store eller de små bland wåra skrikare för en sådan afsigt. Men hwar och en orsak har fina merfnin: gar, oc) werkningarne hafwa förr eller fed: nare fina följder. Ergo principiis obsta, (mota Olle i grind)! Christus oh hans Apostlar yrfa enhet. Men en hop skrikare hafwa yrkat och de yr: få motsatsen, ätminstone i form, utan attaf: ta och befinna, hwilken inwerkan formen har på sjelfwa wäsendet. Dförgripligen får jag imellertid för wissa wederbörande nyttja Pauli frågor till Christna församlingen i Corinthus, der han redan ansäg partierna wara för många, ehuru han ide synes Hafs wa haft annat emot dem, än att de utgjorde partier, neml. Paulister, Geptister eller Petrister, och Apollister, — Måun! CHZri: stus wara söndrad? ... Ty medan ibland eder äro (partier) nit och kif och twedrägt, ären I icke då föttålige? .. Och will man fe, buru t. ex. mormonfefs ten, fom hos wissa skrikare ju äfwen hörer till de utkorade, ätminstone till de tälde, praf: tiserar fin samwetsoh religionsfrihet wid gudstjenst, få läse man en artikel 7) i Nya Skänska Korrespondenten, re roduscerad i N:o 12 af Tidningen Folfets Röst för den 11 Februari d. å. — Historien är otrolig, men Fan ide gerna wara en dikt, då afademifta: den Lund uppgifwes säsom ort och ställe. förfamlingen fatt neml. en stund tyst une der wäntan på andans ingifwelse. — (Och fi!) plötsligen kände en broder eller syster något underligt inom fig, och refer sig upp. — Allmän sensation. — Den inspirerade höjde sin röst. — Nu war anden lössläppt, och alla började skrifa, skratta och wäsnas. Tar laren skrek vå gehör, men blef nedtystad, hwarefter församlingen lika desperat, upp: stämde en psalm med de mest förwirrade to ner af skratt, hädelse och andakt, — en andakt, fom oc lät böra fia, om ide just inför wår Herre, dock uti staden, — en an daktsöfning, fom mera stötte på hednisk or: gie, ån den antydde en christelig gudstjenst. cder, både skrikare ... Nog härom! Hwad synes och ide, strikare, om en sådan frihet?! ÄÅr det ide liksom att en gudomlig uemesis skulle hafwa disponerat frihets agenterna att jäta eder och oss alla höra och se hwad som är och måste blifwa ett afskräckande oc afskywärdt observandum, icke ett mwålfomft:-mesd: sigt invitandum inom wår kyrka och förfamas ling? — Och må ide hår funna göras en allmän tillämpning of Pauli ord till de hed: niske och wederlikar: (Rom. 1: 20, 23.) De aktade ide hafwa Gud i känsla; derföre har Gud öfwerlemnat dem i skamliga lustar, samt i ett wrångsinne, til alt bedrifwa or tillbörliga ting. s A propos om mormonerna och deras mång, gifte, hwilket ock någon skrikare möjligen an. fer lagligt i N. T. — Den bekante ana: baptiftgalningen, skräddaren Johan Bochold, war tillika mormonisk, om ide änan efter namnformen, såsom i fednare tiden tilllommen doc i sjelfwa werket. Partiet följde förs ment eller föregifwen uppenbarelse och upr: böjde honom till Kung, ehuru glädjen icke räckte särdeles långe. Såsom Kung tog han sig sexton unga och wacra hustrur. Men då en af dem dristade erinra honom, Alt Gud ite måtte tycka om hans galenskaper och blodiga upptåjer, halshögg han henne med egen hand på torget i Mänster, och dans fade med sitt anhang omfring liket. 0, temAA — x) Beofanns sedermera för Hagen in extenss införd i fig först winna laga eller legaliseradt infteg oc) styrka i Swerige, få fan det ju både lätt och snart blifwa drabbning på lif oh död om öfwerwäldet; tv partiernas egenskap och lifselement är att förstöra och herrska. Och då — hwar stannar äfven många fir kares religionsoch samwetsfrihet??? Men — det är tid att jag reserverar mig ifrån allt anseende att wilja bålla allt in statu qvo, såsom ett non plus ultra i re: ligiös oc ecclesiastisk reglerings. och regeringswäg i wårt kära fädernesland, eller att jag skulle hylla och påkalla inhemff into: lerans, andelig despotism och inqvisition ... Twertom. Jag upprevar derföre, att jan älskar liberalism men hatar libertism. (Odi prafanum vulgus, et arceo, (Den lumpna mob: bens skoj jag yatar och ofböjer). Grunden är lagd, profetiskt och apostoliskt, med fin öf: werste hörnasten. Må man blott efter Paul! råd och bud (1 Cor. 3: 10, 12, 13 9.) — fe till, huru oc) hwarmed man derpå byg ger: guld, silfwer och ädla stenar, eller trå, hö och strå; ty dagen och elden skall det De: pröfwa. Måtte hwarken skrikare eller ide: skrikare behöfwa frukta och fly genom elden, för att icke förbrännas, utan räddas! Det är obehöfligt, det wore till och med obehör rigt att här ingå i fyecialtifämpnring på hufwunddogmer, samt i jemförelse med Bidz lisk och Symbolisk orthodoxi. Nog af. Den Lutherska reformationen är protestantisk, och pen råtta protestantismen är tillika reformar torisk. Reformera derföre dogmer, difcipli: ner och institutioner samt äfwen personer, Men statsfyrkan behöfwer hwarken brännas eller på annat sätt raseras, för att kunna sägas blifva en foenix. Och emot alla fri kare sätter jag i afseende på denaa kyrka F. W. Franzsind bekanta: Det står dockawardet gamla Ordet. — — — — — Nidanstående wäl skrifna artikel ur Engelska Tidningen Times, som söfer wisa så wäl Englands goda tillgängar för krigets utförande, som sannolikheten af deita krigs snara och lyckliga slut, torde äfwen af wåra abonnenter läfas med intresse, hwarföre den ock här intages. J dag förwerkligas en af de första faforna ar kriget. Stattfummar:fanferen skall säga oss i fin budget, huru mycket wi måste betala för det. Det är wisserligen ingen twinaande nodwändighet att nu göra eller säga något rörande kostnaderna, och ett wanligt folk skulle i flera kommande månader ioft: taqa en hogtidlig tystnad öfwer denna del af ämnet. Tillökningen i utaiftsförslaget, fastän betydlig i des: fa tider af inskräånknina, öfwerstiger icke de tre mils lionerna årligt öfwerstott. Men i mån fom det krig fortaär, hwilket nu förestår eller rättare är öf wer of, skola utgifterna wåra. Wi måste wäpna, föda, kläda och eskortera wåra östra bundsförwanter samt anlägga förskansningar. Det är sant att, ehu: ruwal en hel kontinent ligger imellan, mi funna föra krig för bättre pris än Ryssarne, fom måtte föra sina trupper tusentals mil på dåliga mwägar, genom ett illa försett land. Det ar också sant, att wi i ångkraften ena en omätlig! fördel framidr wå: ra fåder, som bragte det sista europeiska kriaet till ett få årofullt, om också kostssamt slut. Det war just wid slutet af detta krig, fom åsynen af någon: turg liknande en stenkolsbåt med en ångmachin om: bord, framdrifwen af ett par skofwelhjnl uppwackte nufikenhet och förakt hos de gamla sjobussarne på Themsen. Utom öfwerskottet och ångan och ett godt förräd af fosterländsk hänryckning, som icke skall dunsta bort få hastigt, fom hr Cobden wantar, Hafz wa wi jemwal lika ymnig tillgång på skeppswirke och materialier af alla slag, som ett land någonsin haft eller någonsin skall få. Så russade, kunde wi utan att betala en enda skilling utöfwer hwad som innefattades i det ärliga utgiftsförslaget, afwentyra ett krig med Rysssland under de narmaste fer månas derna, ett krig, få genomgripande, att det kunde skaka dess waldiga massa från haf till haf. Men Hu: ru kraftigt wi än må få till, och Hur Ryssland än må häpna åt de fötar, det otwifwelaktigt skall få, få hafwa wi ingen rättighet att wanta, att fer mås nader eller tolf månader, skola bringa kriget till ett sint; utan böra wi antaga möjligheten af dess vtters ligare utstackning och af ökade kostnader, samt mas ra betenkte vå, Huru dessa skola betackas. Om Eus ropa fer, att wi bereda cf på att, i nodsall, gå lis få grundligt till wåga fom under det sista stora Pris get, så skall ensamt detta hafwa samma kraft som wäldiga rustningar och lysande framgångar, så till wida nemligen, fom werlden då skall finna, att om wi också stulle lida nederlag vå nederlag od fram: etltle LPIISEE otAHU9 11 1 Vv fult HUYA ra olycksprofeter hafwa föru:sagdt oh andra önskat, inweckla hela Europa i twislen — uppwacka de mis: nöjda nationaliteterna — bortbläsa den falaska, som höljer revolutionen — och ändtligen omfatta en lika stor rymd och racka lika läng tid, fom det sista kriget — Då skulle mi twifwelsutan få genomgå hes la stalan af sinanciella utwagar? Wi skulle nöd gas återinföra arsstatten sasom en fortgående ins komskälla och mriligen också återstalla någon der af införselstullarna till deras fordna tryckande hojd. Ja ingen kan saga hwar wi skulle stanna. Men, utan all benägenhet eller önskan att dölja hela wådan måne wi på samwete saga, att det ide finnes något antagliat skal emot ett snart och lyckligt slut på fris cet. Öm England och Frankrike uppbjuda alla fis sia krafter, ech Österrike oh Preussen endast mid: halla sin neutralitet, sa kan der, menskligt att tala icke wara twifwel underkastadt, att Ryssland skall li: da få mycket afbräck och forödmjukelse, att det deriz genom maäste bringas till förnuft. Tillbakadrifwer öfver Pruth, instängt i ala fina hamnar, med fi: na stera steppswarf, fina arsenaler och ganska fan: nelikt, äfven Hela fin sjöomagt förförda, samt hans deln fullkomligt stockad, maste Ryssland snart erfara den ytterliga darskapen af sitt förta wadjande till uttima ratio, genom Donan-furstendömenas befät: tande. Men ett fådant kria far icke göras till hälls ten. Wi maste oc mi funna ganska lätt wara bes tänkte på, att icke låta en enda aln rysk flaggduk bliswa sedd i någon del af werlden och csaren skall blifwa ett lika obekant och fabelaktigt wåsende, fom Liama i Thibet eler hans gamle granne Prester John. Detta fan icke möta någon synnerlig får righet, då man met att Ryssland trots fin omätliga masssa ite fan oroa werlden utan att passera igenom de twå smalaste öppningarne ut i den wida oceanen Bosporen oh Sundet. Försynen, som skiftat fina gåfwor få olika, och fom hopat på en halfbarbarisk thron få många wilkor för magt och slorhet, Har i detta hanseende motwägt dem med en wäsentlig fwaghet, som inga skatter, ingen folkrikhet kunna godtgora. Denna swaghet år af en högre magtför: utbestamd. Det har i alla tider wifat fis, att ett rike är wanmaktigt, om det ite beherrskar hafwet. Att råda öfwer Medelhafwet, war i i forna tider dets samma som att styra werlden; att wara utestängd derifrån, war att betyda intet. Nu eger samma förhållande rum i ännu högre grad. Wi behöfwa blott göra detta kandt och erkändt i Ryssland, och wi skola snart i detta land skapa en allmän mening fom skall fämva i förening med wåra fiottor od gö: ra samma nytta fom ett fientligt infall. Att göra detta wal och fort, utan afseende på kostnaden, är ten båsta hushållningen, od) mi tro att underhuset annu i afton skall wisa fig redeboget att satta rege: vingen i stand till att gå widare i denna riktning. — Såsom ett ytterligare bewis till måns ga andra att man i sjelfwa auldländerna oftast ide Gffär guld med tålgmiftvar, färe deles om man bör till den klass of menni: skor, som gerna will skona fina bänder och gona sin kropp, må följande utdrag ur ett bref från Melbourne i Australien här intas as. Utwandringsraseriet har till en for del angripit orätta personer. J stället för förs ständiga, arbetssamma handwerkare och landts mån äro wi öfwerswämmade af det slägte, fom alldelee ide passar för landets behof, och de besynnerligasie anomalier äro deraf den naturliga följden. — Det är ej två dagar sedan wi igenkände en af dessa muntra och eleganta gentlemän från Swan och Edgars sittande med sorgset mod och förande en gödselwagn, och wi hafwa också fett en wän fom war den siyfwaste räknekarlen wid Eng: lauds banf, hwilken nu roar fig att sälja vatten för några stofwer byttan. Filofods fer säga, att wåra böjelser ändras hwart sjunde är, och wi tro werkligen, att det mår ste ligga någon sanning i det påsiåendet. Nykomlingen anländer med gyllene drömmar, han tänker göra underwerf, han har refoms mendationäbref i hundratal, han måste ta fig fram, ban fänner säftet att handtera ens faldiga Melsourne menniskor, han skall flå deras swaga nerver med häpnad! Detta och dylikt yttrar han i förlroende till fina mäns ner, innan ban lemnar hemmet; och allwars samt försäkrar han sin af sorg nåstan förs frossade moder, att han ej skall ge fig till use der puidaräfvarne7. — Han anländer och blir, att börja med en smulda håpen öfs wer att få betala 28 sk. (Swenskt) för ett glas öl, eller vara det förutan, såsom den likgiltige säljaren få hwasst uttrycker fig. — Han wandrar fkring staden, fer på grannläs terne i bodfönsiren, kommer in vå en auktion och der blir den sanningen uppenbarad för honom att man fan ha öfwerflöd på en mäng? CC fö nan 4 WPOIHAMAH (an Fan .