etarpeggad, såsom ett winterna. — — — wenst Öga ständigt :päs blicka. Ren klirpan fått ber ärtusen wål, J swall bland wågiga ywimlen. wad den har fett wet ben nog min själ, Hwad den får fe, det wet bimlen. Då owän kommit med swärd och bloss. Och Sweas klinga dem warynat, OM owän styrt med fin föl från oss, — Af fröjd Swensk Öga har klarnat. Då sirid på lif och vå död har stätt, Nbafwets rullande watten, Jfrån pupillen det f — lammor gått, Då ögat blirtrat i natten. En wiking bott der i sordna dar, J skären förr få man trodde. För owän ständigt en skräck han mar: Det war en bjelte, der bodde. Kring hafwet jagar han sommarn om, Hwar form den djerfwe sågs tjena, Med segrar endast han återkom, J sirid wälboren allena. Han östern gästat med blodigt spjut, Och södern gästar ban äfwen; Men Sweas fana flög iemt förut, En norrsky, wuren i stäfwen. Kring åltrig panna snart wajar; På wakt å klippan satt gubben dock, Men ören wandra och snöhwit lock På klipvan fanan oc fwajar. i I I i NN Hör wapnen stkramla f Me KARTA AA (Cina ÅC n dag han skädar vå kölja blä rån fjerran orter hwad stäfwar! från bog och rå, n gammal gubde ej bäfwar. solblank rustning, med silfwerhär, tår reslig segrande hjelte, i storm i blågula fanan slär, il skam sig wågorna wälte. imin hund är fommen, det är förbi, De wilja hämna sig dessa. Jag fall bod dö, fom Jag lefwat, fri, J of ej böja min hjessa! J sotetant ruftning med silfwerhåt, r J djupet flörtar wär hielte. En slrm i blågula fanan flår, Til skum fig wågorna matte. Då drogs kring klipran en diger siy, Och stormen klang öfwer yafwet, Dö jemte sitranden i swallig by våg pwarje dralskepp begrafwet, Men gubbens ande än sitter qwar, Med fwård och brynja på siranden, Och ristar runor om fordna dar Alltjemt ännu uti sanden. —— ä(k-n PIPE — — — — — —Tois— ——————— 2 — . A da Rod. Bii — Torg och Hamnpriser i Stockholm