wvangelii sjeåmndiga låära. Sn war mi tark kämpe och hjelte för Herrans ord i! jamla och nya testamentet framför och biver menniskors otd. Han wille, säsom hans! sana ord föllo, hafwa Skripturister eller Bibelanhängare, icke Lutherister. Lefwe hans minne i wålsignelse! Men man må ide på: börda honom fivant, bwaremot han sielf få i i i I I ; 2— FF HP JA mums samwetsgrannt, få resi merande och hängifj wet orotesterade? Man må ju åtminstone ide göra Honom til Chrissus, — att ide få: ga dfwer:Chriftud, — ocz till heta proteftans kismens påfwe, säsom de papistiske förebrått fina motståndare? Man känner den beroyfta de Kalifens Tom öfver Bibliothckets böcker i Alcrandria: Jn pohölla de detsamma, fom Koran, få äro de öfwerflödiga; innehålla de något e mot Soran, få äro de fadliga ... Häraf må jag wil icke göra någon egentlig och sträng tillämpning på de symboliska bör ferna i förhållande till Bibeln od ren bib. list orthodoxi. Men jag öfwerlemnar Åt ans: dra att afgöra, om dessa böcker i flera eller färre afseenden, minstone i nägot afseende, kunna oc böra anses hafwa uitjent eder öf werlefwat sin tid. De måtte åtminstone dömas att wara ödmjuka tjenare under Bibeln, men ide Bibeln under dem, De måtte ide ens konstitueras till on likgällanbe sidobibel, — att ej säga öfwerbidel? Wänder man fig till Stats och Kyrkobistorien, få fötev man vå många ett falskt eller wilsefarande eller twifwelaktigt samwetetes bäde blodiga och i andra afscen den för en fann och örnufeg cyustendom binderliga och förderjliga bragder. Det blefwe för widlyftigt att hår udomga blolt en mindre del af de uttändska, och derför wille jag fästa mig wid några inhemska. J theoretiskt afseende må Det tillåtas mig. att anföra en anekdot: Såsom man wef, war neml. Erkebiskop Swebiliuos få wida före wissa fin tids throoger eller dogmatister, att han hade bet samweie och den öfwertygelse att trollpackor, löfjerskar, siogs rå, sjörå, tomtegubbar o. w. s. borde Afa dankas ur katechefen, hwilket pålärade ock en wacker dag hotade att göra siz gällande. Men hand motståndare Hade ett annat fam: wete och öfwertygelse, samt en sädan öomdet så) omsorg för nämnde sälskap att de skulle hafwa låtit på Erfebiskopens landtbossälle, morgonen derpå utstyra några i löf klädde personer, fom några frunder bajuferade på ängen framför den tidigt uppligne Cifebr stopens fönsier, men begäfwo sig til skogs, då de möjligen befarade att snart blifva upptäckte . . . Relata refero, (anfördt efter berättelse). Jmellertid br Höll sällskapet säre och siämma i katechesen ända till är 1809!!! War det ide samwete och öfwertygelse, som i en annan tid kom både andliga och werldsliga auktoriteter, att döma dem, som förswurit fig ät satan, samt ridit eller blif. wit ridne till och ifrån Bläkalla, de der äf: wen kallades Thorsdagsfärringar, att i båle brännas; hwarom t. ex. brännan wid Hern ösand är ett ibland tidens wittnen?! War det icke samwete och öfwertogelse, som uunder sista mansäldern fom en amma i Stod: holm — (om minnet ej bedraget oss, hos en Adlercreutz) — att aflifwa späda barn?! (Forts. i 2A2 — — Sånger i Stormen. 1