2— Han hade knapt uttalat dessa ord förrän sseg of twenne personer pbördes och ru inträdde fru Coldins åtföljd af fin piga hwilken sedagre bar nm för korg, fom hon iycktes wara glad att få afbörda fig. Ru fan du gå, yttrade dennes matmor, fes dan hon först helsat på Sejerliag. Jaa fer fade hon i det hon månde fig til honom att pastor Sejerling på fin Herred och mästares Wägnar utdelar salighetens rika gåfwor i dens na armodets boning, men på ide för det jag fommer! tilade Hon wäaliat. Fru Colding bortjagar mig wisst ide. — mar öfwerryaad, tillade han i det han wördaadsssullt förde hennes hand till fina läppar, att jag djupt wärderar den werkligt fromma, äfwen om hens nes åfigter skullee i wisa afseenden skilja fig från mina. Och hwilka törs — jag fråga det äro Pas stor Sejetlioas åsigter? Jag har hemtat dem hår och lade Handen på den heliga bok han nyss bortgifwit. Då — äro de äfwen mina. Mea den boken förstäs ide lika of ala. Och nu inföll hustrun: Ack nådig fru lilal Ea sådan Guds man fom den pastora år Han har med fina wälsigaade ord hugswalat of. Fa! inföll mannen nu år fag wid god tråd. Den fom fan trösta andra side Fru Colding