— Jä Hwad tycker kammarherren om Darleys pres dikosätt frågade Asreblad. Daa lät höra fig en gång under sitt fila wislande här, och flere gånger förliden sommar. Jag tycker ide om honom, swarade Liljestein Han går ikrina sina ämnen som katten kring bet gröt, wil behaga alla, men läsorcandan slicfer fram. Att haa har talang kan onekligen icke bestridas. Det är präktiat, fortfor Han — alt Darley nu låtsas som han ej wille ha Muakaby. Derom har han öfwertygat till och med sitt eget anhang. Och de tro honom. — Jo, och ju mindre anarlägen Han år, desto ifrigare äro des utom doktor Rina, Pas flor Ehrengren och mig, — tillade Aspeblad, få Har brukspatron Colding och Hang wänaer intalat ala i Munkaby mot wår komminisser. — Dwad tycktes om de twå första profpredis kanteraa? — frågade Liljeslein. — Jntet stort, — swarade doktor Ring. Gamle kapten Mimer, — fortfor han ferat: tande, — har warit hos mig och erbjudit mig större läkarearfwode om jag blott will tofwa honom att icke röda på Ssjerling — Men ett fel har Sejerliag begått, — menade Aspeblad. — Han har werklligen till sin fördel sökt inwerka på bönderaa, genom onbud likwäl.