bus, med en der inneboende hnstru och fire ummderårige barn för hwilkens onblid deras foder ligger på sjnkdädden fåsom ett ömkelig föremål, och menniskowäannen of dessa sorgliga betraftelser skulle finna sig uppmarad att med en stärf besyrinaa dessa nödlidande likar, fom ide hafwa att wänta det miassa bidrag från brerds stodsstassa, od) föga nåaot af församliagens fots tiga medlemmar, hwilko araverade med skuld till Si ten för under misswärtåren erhålen unds sättering, änrnu ide kunnat återhemta sig til det oberonde och sjelfbestånd, att kuana i någon betydlig mån hjelpa en i ckonomiskt bänseende genom clyckan så ruinerad familj som den, hwilken är föremål för denna seckuing; få mo: ro sädena bidrag, om också till beloppet rinaa, ganska wällomna och ätföljda af wä signel er och ombedas dessa kristeliga mennistowänner, att i händelse de lyssaa till den nödropande röken adressera fina gåfwor til Red. af den tidning der denna ödmjukliga anhåban slär att läsa. Ned. of Suadswals, Hernösaade, Skebefteå och Piteå tidningar ombedas att i fina blad införa denna uppsats. Swerigc. Swerge, Smwerge! framför allt på jorden? Älstade och dyra fosterland? Sör ditt altar, för den höga Norden Flammar hjertat af en helig brand Ewig frihets starka gudasfäte, Ärans gamla gråa helgedom, Döf mot dwärga-:skranets heja läte, Och på söderns lumpna skatter tom. Bär du stelt ditt hjeltelynnes prägel På ditt anne, strålande och rent: Wod och fraft som Herrans Guds insegel Blef ät dig I skapelsen förlänt. Skön du ar uti din enfald, moder, Skon från tidehwarf till tidehwarfj: Sår ech segrar har du till klenoder, Torftighet och mannabragd till arf. Stor Mt är att fida och sfb saka, Sum din tunga, ffarp din klinga är; Derför blef du korad ut, att mata Sasom förpost emot nattens här. Skulle dn i hiettestridens dunder Wackla på din ljusa bana? Nej! Du kan gå framät, du kan gå under, Men åt sidan ej, tillbaka, ej. Ofta stod du undergången nära, Blodande med brutet riddarswärd; Men du hejde dig i glans och ara Upp till en förnyad himlafard. Herrligt, herrligt är du lottad worden, Der du går mot stjernorna din gång. Derför framforallt på hela jorden, Swerege! Swerge! hyllar dig min fång. Makter höga, makter allwarsamma Bo i Nordanskog, i Nordanfjaäll, Hälla mård kring trofast käarleksflamma, Lågande på blodstänkt offerbäll. OM få länge ätt den lågan skiner Genom mörkret ifrån strand till rand. Står du mellan störtande ruiner, Lugn och stark od) glad, o Fosterland! Gudmund L. Silfwerstolpe Blandade ÄAmnen. Bocken. Berättelse. (Bokstafwen B:s brukbarhet bestyrkt.) Byggmåstaren Bredman blef behändigt Beata Bomans brudgum. Bröloppet bråd: skade. Bruden befarade barnsöl. Bygdens bedagade befallningsman Begnts Brorson Bromander brummade betänk ligt, Biskopens byfogde biföll bilägrets begäran. Bröllop: bestyren börjades. Bagarestugubrasan bibe: hölls beständigt brinnande. Bröd bakades, kiffstek bereddes, bönor brändes. Bekkäfti ge betjenter buro bänkar bakom belastade bord. Begge bokbällarne bryggde bischoffen. Bakelsefatet bar beskedligt bräckliga bördan bakom bränwinsflaskan. Barnen befalltes blomsterströ borggarden. Bjudne bekanta bes stormade Bredssiröms boning. Byns bdefrane fade bröllopstärnor begynte begärligt balens ——