-iiii — fått få klare och rediat för dig? — fåger han med lält darrniag på råden, fom tillkäanager ett dolt missnöje. —Ja, — säger hon sakto, — och nu — forts for hon lifligare — an då jag ser dig för mia och wåra darns skull i kaappa wilkor, och i en underordnad belägeahet, du, som utaa mig kunde warit i samma ställnina fom Arthur och, fom ban troligen År på wäg, att med ti den göra lyda ... — Oh jag mil ide byta med Honom, — afbryter han häftiat — och nu will jag weta, — tihägger han bestämdt, — om det mar dessa skrubler, som koslat dig så måaga tårar? — Jai om du fått henne, fom jag nu tåns fer på — — — — Så hade jag aldrig blifwit så lycklig, (om med dig, — utbröt han med djupt almar i bunt och rös, — Någon måste ha wäckt dessa griler hos dig. Du tiger ... Du flår. ned ögonen ... Owem är den onde ande, som icke en gång unnar of att få behålla mir husliga sällhei? Emmy! jag beswär dig att säza fon ningen. De kommo från mig sjelf, fiser hoa mid låg och osäker röst. — Nej, wid Gud! de göra dit icke. För förta gången under wärt tioåriga ärtenskap, säger du en osanniag. Det är hwarken dig cler mig wärdigt, — fortfor han missnöjd.