Kongl. Wapts, under den 20.de Juni 1852 utjärdade, förnyade Nädiaa NistkeriStadgas 8 25 loder sälunda: Ti. turl, hwvart saltade fisk.varer för afjalu invrackas, staflnattjas wirke af ef, bok eler aran, men ej af tall. få framt tillgång på någor af de förra trädslagen i orten finnes. Ett likartadt stadgande förefanns utt den äldre af 1766, och har sanzolikt blifwit der: uc asskrifwet. Ren i praris har under tiotal af är ingen tänkt på tillwaton af ett så orimligt stadgande, och nästan hela fiffert: fangsten i Norrland har blifwit inpackad uli färi af tall, uran att någon deraf haft Olå: genhet eller derwid gjort anmärkning, förrän förberörde förnyade Nädiga Förordning ute fom. Fiste säsom näringsfång, skänker en knapp bergning för idog möda. Stall det af kons lade föreskrifter bindras att fortgä i all sin enkelbet, få måste följden blifwa, att en tal: rif befolkning utarmas, utan att någon, hwarfen Staten eller den enskilde deraf fan dras ga den ringaste fördet. Skall till kärl för alt inpackas fivåmming, fom fiffad i Bortniffa Wiken, hemtas ef eller bok från blidare luftstrec, få är det en omkostnad, fom föparen, få mycket mindre torde finnas benägen att godtgöra, fom man wål ej fan antaga att någon köper en fjerding strömming för fjerdingens skull. Gran finnes wisferligen i Rorrland, men en hwar torde nogsamt fåne na, att detta trädslag är bwad man kallar vore figt oc ej låter klyfwa fig titt stäfwer, bwadan nästan för hwarje staf ert ungträd mäste förderfwas. Genom stadgandet fom förbjuder begagnandet af tall, ödelägges få: ledes mera skog och mera arbete än bebörs ligt. Emot anwändningen af toll bar blifs wit inmändt, att den inpackade sisten funde taga smat. Detta hafwa sig Fiskrarne nog: samt bekant, men äfwen fötter att undwifa den olägenyeten, hwilket helt enkelt bestär deruti, art några dagar wattenlägga ståfwen innan kärl deraf förfärdigad. Att detta såålt är tillfyllesgörande, bewisas klarligen deraf, att under en mångd af år ingen af talljma: fen funnit fig beswärad. På grund af hwad jag hår onfört, wägar jag wordsammast föreflå, det Rikets Stäns der, måtte för fin del besluta art: 25 s af Kongl. Fiskeri Stadgan af den 29 Junii 1852 måtte belt och hället utgå AS — — Roska regeringen bar utnämnt hrr S. G. Öhman och J. CE A. Lundderg til konsular agenter, den förre i Hernösand, den sednare i Döderbultswik, samt till vice fon: ful i Mad handlanden C. L. Hemberg. — Oresundsfarten har år 1853 bedrifs wits med inalles 21,539 fartya, af bwilka 10,655 gått från Nordsjön oh 19,884 från öÖstersiön. Af dessa inoh utgångna bHhaf: wa tillsammans worit belgiska 25; bremiska 36; danska 2.074; engelska 4, 685; franska 449; grekiska 1; hamburgiska 76; hannoverska 643; holländska 1,888; låbecksta 1363 medtenburge ffa 1,114; neavolitaaska 50; nordamerikanska 99; norska 3,391, oldenburgska 245, portugisiska 143 preussiska 3,463: ryska 2,237; fiwens ffa 1,978; spanska 8. Ar 1814 uppgingo de passerade fartygens antal till 17,332; 1845 15,950; 1846 18,765; 1847 51,5263 1848 16,856; 1849 18,959; 1850 19,070; 1851 19,919 och 1852 15,673. — Å Motala warf lära för närwarande wara under arbete: en 300 bästkrafters ång machin till linieskeppet Carl Johan wid focns ffa flottan; fora jernängfartyg med machiner om 70 hästars kraft hwardcera, ämnade att göra reguliera turer mellan Hull oh S:t Petersburg genom Götha fanal; ettjernångs fartyg med machiner om 160 hästars kraft för norrländska orterna; ett jernångfartyg om 89 hästars kraft för Sundswall; ett pro: peller-jernångfartyg om 30 hästars kraft för Norrköpings förenade ångfartygsbolag; ett