Och koppen darrar i wissna näfwen, Och kitteln sjuder och wreden äfwen. Allt som är skapadt de högt fördömma. Blott Gud, sia skapare de berömma. De läsa skriftens försoningsord, Od göra kaäfall omkring sitt bord, De piska pigan och smeka katten, Och sijunga osalmer långt in vå natten; Ty fe! de hafwa det dlerfwa hopp, Ait en gång höjas til englar opp Men denna drömmen dock öfwergifwen, Tp fom 3 dåmt, I och dömde blifwen (VV. I.)