br von Bachmaler war en gång i bearepp att åska och brumma, och derföre fortfor Han: Der fer ni min fru, följderna af er dåliaa barauppfosiran. Ävplet fader ide långt ifrån trädet. Under det jag bemödar mig att samla förllör ni, och era bara hjelpa till efter bästa förmåga. Men jag wil sätta P för ert Nö feri — war säker derpåä. Du misstar dig mycket, om du tror att du genom din trum-. penhet skall funna aftwinga mig det dyrbara rubiasmycket efter hwars ägande din fåfänaa så ifrigt siräfwar Heldre mil jag skänka 6,000 gulden til de fattiga ån — UTag er tid wara, br von Badmåla, af bröt hans maka med stolt ton, att wilja före olämpa mig; ännu eger jag månner. USafta, faftor skrattade bankiren förfmåds ligt, behagar ni se er i spegela och ai skall saart finna att ni — fal ni en gång warit wacker — icke mera har några wäaner. Dessa gälla endast mina penninqar, mit bord och mina miner. En ytterligare straffpredikan undgick Fru von Bachmåller endast derigenem att Han jemaade rummet, hwars dörr hoa slog i lås få att det skallrade i hela huset. Se der följden af ett 30-årigt mödosamt arbete fade bankir ren bittert; derföre har jag således tjent mig upp från strutpojke, fogat mig efter nyckfulla husböaders lynne, derföre hdit nöd, bunarat, wakat, fläkat mitt samwete, förskjutit min fågt!