passade om 1, 101 74 etthundrardels låässer cch 137 ft. härifrån afgaende fartyg, deraf 27 st. om 597 72 etthundradels laster wari förpassade och 110 st. om 2.374 72 etthundradels laster oforpassade oc) hafwa af de hitförpassade fartygen 37 st. warit ifrån Eiof: holm, 29 från Ängermanland, 8 frin Skaäne, 6 fran Helsingland, 5 från Gefle, 5 frön TBederbots ten, 4 från Norrköping 4 frän Götheborg, 1 från Gottland od) 1 från Arboga, lastade norr Härom od) ifrän Helsinglard hufwudsakligen med trädwaror samt ifrån Stodholm oc öfrige södra stader med diverse waror, deraf sarskildt må namnas 216,990 kannor branwin, 22,107 kamm or spritwaror eler fruktbränwin, 10,548 kannor min, 374,022 stålp. kaffe, 480, 176 skälp. socker, 4,519 tunnor spanmal och 53,022 ligp. diverse mjel samt af de 27 st; har: ifrån förpassade, 6 till Stockbom, 6 till Ånger: manland, 5 til Gefle, 4 till Westerdotten, 2 til Skane, 2 till Helsingland, 1 till Norrkoping od 1 till Götheborg, hufwudsakligen lastade med ortens produkter, tradwaror, jern oc rottaska. Tullin-ägten oh skeppsumgälderna för waror cc fartyg hafwa uppgått till 41,514 rdr 30 fr. bko. (Jnfores på begäran.) C å — Friden. Ei källans sorl och westanwindens sus, Ej blommans doft och flodens milda brus, Ej fogelns fång i Och bäckens spräng, Ci rorrskensflammans glans och dagens ljus, For menffan aktas må få ljufwa, Som friden, himlens Engladufwa. Nu uti enslig ro, wid lutans flag, Dig, en osluldens syster, prisar jag! — Ej någon fått, Uppå sin lott, En större rikedom, till sitt behag, Ån friden, denna himlagåfwa, För hwilken glad man Gud bör lofwa! Som gäst till hjertat jag ock bjuder dig, Du, skönsta lott, fom blifwit fänd för mig! Kom blif min tröst Till lifwets höst, Och blif en stjerna på win dunkla stig, Och uti tidens natt framsträla, Och hoppets skördar herrligt måla! — Hur säll, hur lycklig är ej den som har En fridens blomma i sitt hjerta qwarl Uti sin nöd Har han ett stöd, Och utt lifwets mulna sorgedaer, — Då tomt det blir i glädjens läger — Han i sitt bröst nog glädje äger. Han nöjd och Filla lifwets bana går, Ej till hand boning tidens oro när. Mot storm oc) köld Har ban en föld J troget hjerta; — det i fägring får, Oh friden, fom hans brud här blifwer, Till hemgift bonom himlen gifwer. H. Odnu.