under nolpurnsten, der den äånnu håller fig för det närwarande. — Såsom något anamärkniagswärdt torde förtjena nämoaas, att utr Torp och Borass socknar, nästaa ärliden foller mindre saåö, åa onnornädes bäromkring, jemwäl derintill rätaränlaade fockaar. Detta slårer, enligt hwad rejonde berätto, äfwen inträffut under tnnewarande winter, få art då wi bår au bhaf: wa ea a en och en half ala djup snå, år i Torp ej ma af detta slaa, ån att den nätt och jemt betäcker jorden, och år ej djupare än att studbea efter skördad säd oh gräs siiger upp genom suöu. Detta förhålande gör ock, att i nyssnämade sockaar, såningea wärtiden wanligtwis fan företanas åtta a fjorton dagar ti digare der än hår; hwaraf följer att skörder tiden äfwealedes t samma mån blifwer tidigare. J Jemiland år ej mera saö, ån dwad fom erfordras för ett godt slädföre. På somliga stälen, efter wägen mellan Fanbyn och Hflers sund, har snöplog ej warit körd ärnu denna winter. Ian finner således att största fnöfals let har inträffat hår och efter hafskusten. — Uader tredje marknadsdagen i Östersuad eder den 12 deunnes, utgjorde kölden derssädes 40 grader. Det berättas med tilfförlitlighet derifrån, att Jageniören hr Burman, boende utom fladen, under nämnde dag, skol baf: wi hamrat tilfruset qwicksilfwer; ett före bållande, som förtjenar bemärkas såsom en säbsamhet. Följaade dagen den 13 började thermometera att stiaa til 37 a 34 grader. Dan mine således erkänna art wi här i Norre land upplefwat en äkta nordisk winter, bmile ktas make ide iaträffat på flere förflutae år. Stadsfiskalen oh Sjötulls: waktmästaren. . Sill. Lördag den 14 dennes, inträffade i Ostersund, attstadsfiskalea derstä des fann för godt att göra beslag på ett warulager, til hörandel efter bwad det troddes, Sjötullwaktmästaren Sund: berg härifrän sladen. Sundberg, som lärer wora född i Jemtland och som medföljde en Handlande härskädes, för att under Östersunds marfaad biträda denne i handel, lärer til Jemts land uppsändt några waror af diverse forter i miniatyr, jemte några säckar Hwetmjöl. Dess fa waror upoställdes i ståad på torget och förs såldes af en Broder till Sundberg; men då fiskalen efterfrågade marknadsbewis eller hwad rättighet S. hade til en sådan försäljnirg, soknades något tylikt. Fiskalea fann till följe deraf fig föranlåten, troligtwis på nägon annan versons anarfwelse, att taga hela twarus lagret i bestoa, hwilfet lifwäl ej skedde förrän femte markoadsdagen. Det sålunda seqweste. rade godset bested ef kramweror, såsom hängs. len, band cte, samt ssålarbetenåcch omkring 4 säckar Owetmjöl, deref tre fula och orörda, fom låno utom ständet under luckaa till detfam: ma, märlta med bokstäfwerna P. O. W. — En korrespondent från Riksdagen har till Norrlandsposten infändt hwarjehanda re. flektioner öfwer riksdogens förhandlingar. Bland dessa må följande äfven hår mår fas: Bland riksdagsmärkwärdigheter, hwilfa förtjena att fomma till Hela allmänhetens fännedom will jag omnämna prosten J. B. Runstens från Sollefteå motion i prefteftåns det hwilken karaktiserar presternas åfigter om folkbildningen. Han will nemligen att man skall ingå till Kongl. Maj:t med begår ran att folfffolan och folfffoleslårarefeminaris erna måtte sättas på indragningsstat fåfom blotta provisoriska anftalter. Har man hört på maken? Reflexionerna göra fig sjelfwa til föga fromma för det stånd, hwars pligt det är att fämpa för ljusets, sanningens och upplysningens faf. Of synes dot att denna orimliga motion endast må föras vå prosten