lar, han met bäst att jag aldrig tänker på min egen fattigdom, utan blott på dig och barnen, Hen bmem kaa motsiå Herraas underliga skicelse. — Mea jag tänker, swarade henne dottren, jag tänker ganska litet på mig, mest på barnen och på mamma, fom för min mans skul miste alt fitt. Ru hördes den yttersta dörrea öppnas; når qon inträdde, fom frågade: bor bleckslagare Lid. boms här? Thilda igenkände ide rösten, men jade tid fin mor ... jag will ei wisa mig få, som jag fer ut ... en liten spegel, på bmil: fen bon fastade ögonen, reflekterade det förgråts nå ansigqtet, — Zleckslagar Lidbom, swarade äldsta god: fen, år död, men hans caka bor här. — Enka! upprepade rösten med djup beto: niaa. — Jag tror att det år han .. det år hang röst, hwiskade Thilda, skälfwande fom et asplöf. (Forts.)