punkt, den deryå följande polkettan. Handtryc: ningar utdelades, ömma blickar kastades, och alädjea stod, hwad man kallar, högt i taket. Etiketten war förd på dörren, allting mar Hf: ligt och ogeneradt, men likwisst, hwad fom til en bildad socictet hörer, mycket anständigt. Alla woro glada och muntra, och glädjeruset tycktes sprida fig äfwen til de äldre, Men uagdom! hwart rasar du? Eer du ej åskmolact öfwer ditt hufwud? Det upystiger swart och hotaade att skymma dia alädjes sol! Lockliga ungdom! J glädjen åfmer att få gif ma luft åt eder ungdomskraft, märker ni ej att afundsamma blickar kastas på eder, och ni må äfwen prisa er lyckliga, att ni ej såg dem, ty hade eder glädje för aftonen Marit för störd. Når glädjen war som ssörst ute i salen, stod en man ensam i ett iatill salen beläget, mindre rum. Denne man mar hr Karpfslug. DÅ och då kostade han en blid utåt salen och dröjde stundom en litea slund i dörreo, men saart återwände han till det iare rummet, upptog nu blyertspeaaa och ett ark papper och gjorde der: på några utkal. Sedan det war gjordt, flop: pade ban papperet i fickan med en min, fom uttryckte den störa belåtenhet. och blandade fia med de öfriga gästerna. owarföre han ej deltog i daasea, wisste han nog, och det wet jag med, men tipp tala aftrig on..