— Min arma Bma, afbröt rdenne fru Brdase dabl, vojken år galen, når har detta händt? — J dag på förmiddagen. Goldman fåg förskräckt på mig; wi bade samma tanka: den att wår Herre tagit förnuftet ifrån det arma barnet; nu, tilade jig, lemnar jag dig betånr letid tils morgon, då du säkert beder mi om förlätelse. Han tea, relle fig upp, och bar sedan ardetat tyst och Mila hela dagen i werk. staden ... men bar ide smakat en enda bi — NRär hgerra blir hungrig, åter han nog; du har jus hedrat dig, fom en förauftig mor. — Han är öfwer bla fladen ansedd fom en balfgalning; war sämst af ala läsbarnen och fatechesen war hang plåhga; i stället för att läsa den, läste ban stalor, roter, en bof fom beter Ed .., Edda tror jap, der det står deskrifwit om många gudar, ja en hop sagor, jådana fom de berättode of när mi mord bara; om ide vrecist sädana, få lifa orimliga och omöjliga ... han skaffar fig till och med las triaska böcker. Aldria fan jag glömma, bivil: Fen allarm det blef, når jag tog undan den latin. ska grammatikan, fom haa lagdt under fin huf: wudgärd, och lade kalechesen dit ei stället. — Men ban aret ju så arufl:gt, både dn dagen han lälie i kyrkan och då han gick til skrift? — Ja, han gjorde wisst det. men dwem förstär fig på honom?