ett fredligt fått beslutande, ån pasjande för bet politiska gueridakrig. jom wi få ofta se elda andra länders deduterade kamrar. Af bwad wi här yttrat torde man draga den slutsatsen att wi icke längre tro vå möj: ligheten att med mår nuwaraade representa. tida någonsin förmå genomföra en reform i konslitutivt hänseende. Man har då uppfattadt wår meniag alldeles rigtigt. Wi äro öf wertygade att wärt fyrdelade riksdagsmachineri alltio skall blifwa ett tillintetgörande tors tyrwerk för ywarie nytt förändringsförssaa, ÅT wen det bälta, samt att hwårje försök att få det eller det förslaget hwilande icke gagnar till något annat, ån att Hälla frågan uppe och wid fun diskussion, någor, h vars wärde — äfwen utan all annan framgång — man likwäl ide heller bör förbise. Men will maa af detta wårt resonnemang äfwen dragn den slutsats, det wi förmoda att man alorig skall få motse en lösning af dea längre omtwistade vitalfrägan, få misstager maa fig. Fråa många hål börjar det låta lifsom om den allmänna walprincipen nu minore ån ni: gonsin egde hopp om framtide Wi sco att det är alldeles twärtom. Den tid fan ej wara långt aflänsen, få af: lägsen mången än torde anse den, Då ata, som lifwas af någon patriotism, icke blott skola inse nödwändigheten af en förändriag, utan äfven att föränoriagen ide fan genomföras, få länge man åflas om att få en stödjepun: derför inom de fyra fånden, emedan eu får dan slödjepuakt aldrig skall finaas der. Blifwer man blott ease dårom, så skall man i och med detsamma snart äf ven nödgas söla stödet derför utom stäinden och då inse att den allmänna walpriscipen år det enda ny: födande element, fom sam)ällena numera ena. Ehuruwäl wi här icke med särdeles föratoende yttrat oss om något af partierna finaa mi likwäl af det sätt h varpå de hwilande förslagen blifwit förkastade, att det liberasy handlat i denna fråga med relativt mera meda görligher, än der konservativa. Det liberala förslaget, fom blef hwitande 1841, förkastades af de konservatioe 1814. Det regeringens förslag, som derpå följde, underszöddes af en ganska talrik minoritet af liberale, men förkasiades af de konservative mangrannt. Och det nu hwilande konserdatioa försli. get — tror man wäl att det skall förkass blott af de liberale, Då misstager man fig myc: fet — snart torde man få fe att der fader med en ide obetydlig majoritet äfwen i de konservativa frånden, förutsatt att Borgareoch Bondeståanden upopskjuta med frågans af: göronde intills de förre voterat. Jnträffar hwad wi här förutsagt, ywad följer deras? Mit inter förflag numera torde ega hopp om framgång på besagde wåg, Att ingen reform år att förwänta af oc genom riksförsamlingen; sådan fom den nu är orgas niserad. Och hwad följer åter häraf? Att bea allmanna walprincipen, efter en förfant. ning, grundad på den mest utsträckta polti ffa bag, hädanefter endast fan bjuda spetsen åt wåra nuwarande vartier, hwilka med ad fin egoism, rotfästat fig i hela mår fråndsrepresentation. (Ö. C.) ONES NSI — Torg: och Hamavreser t Stectyoinm-. nm JA D— owertmiöl. aodt. 3 a 3: 8, —Jl — — —4e; — —— —————— — —