I I — mm ——— — —na — — — . — —— —— — lydelse: Att Smidesförsäljaren Anders Larsson från Eskilstuna, owilken, skattskrifwen hos Johan Rosenberg, i sistförflutae November mi nad hit ankommit och nu ämnar från staden af: reta, under wistelsen bärstädes ide blifwit wid Rådstufwu Rätten i Sundswall dömd, ei eller anklagad, för dorks innehafwande eter begagnande, ener för något annat ärerörigt brott; sådant warder, på begåran, håriges nom till bewis meddeldt. Sundswalls Rid: hus den 28 December 1853. På Embetets wägnar Aug. von Sydow. Till widare upplysnina i ämnet och för att sätta Larssons genom det ofwanintagna witsordet wärnade oskuld i wederbörlig dager, intages ock bär en af samme Borgmästare utfärdad förpassning: Förpassnin g: Genom utslag den 28 i denna mänad, har Sundswalls Rådbus Rätt pröfwat rättwist, det Handels-drängen Andreas Larsson från CEffilstusa, pwilken för fylleri gjort fig skyldia att böta 3 Ror 16 ff. bko, men för Brandwakts öfwerfahande war hemfallen till urbota bestraffaing af höasta kroppspligt, skal i ena bot underaå Tjuguåtta (28) dagars fängelse wid watten och bröd; Och warder i anledning bäraf Anders Larsson under Stads: betjenten E. Nylanders bewaknina härmed förpassad till Medelpads Kronohäkte, för att till det honom ådömda straffet i laga ordning befordrad, Sundswalls Rådhus den 29 No: vember 1833: På embetets wägnar, Aug. von Sydow. — —ä— 2 Sur dikta wi? iom hvar på denna fråga lemnas af Den utmärfie Poeten Nobom följande skal: defipde. fom wi bär intaga, säsom ett prof i hang flaldffapg fofterlåndffa stämning: AN J mäktig samklang wära harpor klinga De älskade, de fosterländska ljud. Som anistor utur swenska swärd de fpriaga Uppå den wäldige beswårjarns bud. Och aba warma hjertans lust bewinga Till hoppets floygt mot ärans sköna brud,, Som fram på snäckan af en wärsky tägar Med barm, som skjuter knopp, med kind, som lågar. Hon älskar of. — Hon helsar glad de unga! — J hennes ådror strömmar wikiag-blod — Oc wiafar hon, wi taga upp och fjunga En marsäljäs, en ny, med fornswenskt mod, Och fram med den storm på böljan gunga, En inwigd skara,. frisk och wapengod; Så att det ej må heta widt kriag jorden: Sia dödssömn sofwer lejonet af norden. Det wafa mill Def solar fina ungar J friheteas och fraftens twilings-ljus Det blickar stolt mot både folk och kungar, Öch vå förtryckarns stängda fängfelhus. Det stitrar wildtoch dödens flammor slangar; Det wille wäl få soränaa uti grus Öwar makt, fom wåldför, under sken af lagen, Bedrager först och foctar fen bedragen. Wi blunda ej. — Med hand på swärd mi höra De åskor, hwilka fjerraa börja gå; Wi höra trockta folk på kedjan röra, Ip hur man dem i nya band will fli; Hur wild och wild fördela och förstöra De byten, dem de slagit ned uppi. Skall deana ftovm emot wår kust oc wräka? Owen wåljer Gud att dessa öraar fläka? Förening! hörd en wäldig lösen skalla rån brost til bröst och ifrän land till land. U:öf ver Sundet hiertats bryajor falla, dy öfwec Oodre liager band i hanad, dö) ala ufiga bröst, wi säga: alla, Slå utaf samna belaa fårleksbrand. —