Når wakten blifwit underrättad om den bdga wiljan, upplöstes trängseln void ingången, och folksströmmen drog fig framåt salen, under bögljudda skrattsalfwor, omkring en befynners ligt ucstord geslalt, bwilken kastade omkring fig infall och speorf utan uppehål. Han bade ea aldeles eldröd drägt, en kort, weckrik mantel, långa uppåt krökta spetsar på storna, klor på händerna, och hora ofwan den swarta, hånligt grinande masken. — Öwem soker ni? frågade en sjöman. — Det är jag, som är den eftersökte, sade den röde med en ssolt hållaing; I ropen ju på mig beständigt. — Owarfor har du ide klippt dina naglar, frågade en yolsk jude och pekade på haas klor, då du kommer i så förnämt sälska? — Dina siagrar äro längre än mina klor, swarade demonen. — Är det bockdorn eder orhora du har? fråfrågade en dame. — Rej jag har låant dem af din man. Han nalkades nu tid den maskerade konungea och helsade med utmärkt hofmannaskick. — Sir ni adelsman eler ofrälse, monsieur le diable? frågade ea af konuagans följeslagare. — Har mi icke hårt mig få många gånger på riddarbufa?