Med ulfwen lammet ner till käldan stiger, Med blomstertömmar gossen för en tiger, Wid samma krubba hinast och lejon Rå, Öskadd af ormen slickas wandrarns tä. Det späda barn med basilisken leker, Bär den i handen och wid barmen smeker, Åt kammens purvur, fjällens skimmer ler, Rör wod dess gadd och på dess ögoa ser.. vyft, helaa Salem, werldens drottniag worden, Lyft, frönt med ljud, ditt hufwud öfwer jorden, Döj ding ögor: fe, en tallös mängd Fil dina portar frömmar från hwar ängd. Lånwäga skaror krina ditt berg fig hopa: Diåliqt efter lif och ljus de ropa. Se, hedna folk i dina aårdar stå, Upp i ditt tempel till dit altar gå. Se, kuna wid fung der fina röfwerk tåada, Se Sabas wårar dit sia rikdom sända. Kör dig uppblomstrar Jdumeen få stön, Kör dig bär Ophirs berg de gyllne frön. Se, fina portar himlen midt uppbryter, Och i en firdm of ljug dig öfmerflyter. Ej solen mer skal purpra dina torn, Ej månan fyda upp fitt silfwerhorn. Körsmälta i den glang du krina dig sprider, En härligbet, som inga skiften lider, Ur ljuset sjelft skal uppenbara sia, Guds egen flarhet skina öfwer dig.