:RGAAm:: —— — minste till den störste deltog deri: olyckan oms sweper förständet och betager ungdomen def bes kymmerslöshet; ynglingen handlade fom en full: wuxen man, den unga dottren egde fin mors allwarsamhet, verättelsen om de faror, de olycklige pros skriberade undkommit, deras landsflykts eländen, deras förböner sör Frankrikes wälfärd och de, rag wrede emot dess förtryckare, bade uadslusvit deras mun och intryckt fia talande slämpel på Charlottas anssiate; lik em trogen svearl, te. flelterade heanes anletsdraa hwarje af agfiftens teraas ord. Mår man fade henne att Barbas rour wäntade henne, och när den förre såg henne inträda i sitt kabinett, slod Han slagen af förwåning öfwer den exaltation, fom spred fig öfwer hela deana unga persons mäsende. — En landsflyktig af mina kusiner kallr mig til Paris, — fade hon til honom; — jag äraar resa denna afton; skulle ni kunaa, min Herre! gifwa mia ett rekommeadatioasdref til någen af edra wänner? — Til Paris . . du reser till Poris? — utropade Bardaroux, betraktande Charlotte ända derhän att hon vedslog ögonen. — Stacs fars barn! och hwad gagn fal du göra din kusia i en slik olycksafarund? ... Följ mit räd afstå från detta beslut. Charlotte smålog soraset. Jog sackar er för ert deltagande, fom bemeker