2 jag försiär man har org jjrinoti, Att aflad du i syad har blifwit. Att lif och död ett straff blott År, Att Herran Gud har dig förbannat, Och fin förbann else besannas, Då han ditt hjerta gaf begär. J slorm och eld och sky, få slrefs i fordom da — 8, Stod Gud för werlden fram predikade och lärde. Men wille skrämma oss att tro på dogdens wärde, Af trou blef sedan häfd, af häfden blef det la g. J faatasiens djerfwa dikter Man klädde hopp och tro och yligter: Ett barn än menskoslägtet war. De wise inga medel glömde; Den fom ej trode de fördömde, Aldeles fom i wåra dabr. Men talar Gud ej ån? Han talar, men ej få: Myhererna ba flytt. Förståndet är hans åra. Ej mörk, fom natten, nej, men ljus är Herrans lära, Och hwad fom föds af ljug fan klötbagf. estä. All wisdom mäste enkel wara, Och alla sanninaar så klara, Som stjeraors glans i spegelus is. Blott genom ljuset sanning winnes, Blott i förständet — Herran finnes, Och blott naturen — gör dig wis. Hwem wågar träda upp, som Gud, i wåra dar, Med dunkla talesätt, att siraffa eler prisa? Upplysningen är lag. Hwari ord fal man bewisa. Bewisad wisdom först för werlden wisdom war. Allt Har fin gräus. Ett steg allenast Deröfwer — och der faller genast Förståndets fackla ur din handEmellan wife mån och dåren, J löjet eller oc i tären, sir gränsen knappt ett enda grard. Som fordomdags änau man närmar fig till Gud Blott i den min, fom man förstär hans må sens lagar. Men slägtet läkte förr i tankens barndomo badat, Och wisdomen förstods blott klädd i diktens skrud. Upplysningen är nu för alla, Och diktens lånta drägter falla Från saaningarnas skulldra ner. Ju enklare mot oss de träda, Dess mer de tjusa och de gläda, Dess mer du Herran Gud blott ser. Hur widgar sig ocfå ej ständigt denna wäg! Den ena gåtan löst upplöser få den andra; Till segrar i wår själ, från ljud till ljus wi wandra, Raturen hjelper sjelf of taga ut hwart steg 3 klara stjernors säbskap färdar Wär tanke genom höga werldar, För att ad wisdoms källa nå. Ar banan wäl en gång till än da, Wi till of sjelfwa återwända, OM hwad wi sökt wi funnit då. Förfäras icke mer för Herran och hans bud, Utaf naturens hand på alla häll du stödes: Af ljuset födes ljus, af kärlef, kärlek födes, Med säbhet öfwer abt beskyddas du af Gud. Naturens lagar sig föreaa Uti ett mål att dia betjena Hwartut också din bana går. En konungs hyllning jemt du röner, Det är förständet, som dig kröner, DÅ dygdens ihron, hwarpä du frår. Tro ej att nattens moln i blirtens stråle bär En mört förbannelse från liusets Helga länder; Natnren fjelf iffyn den wreda blirten tänder, 2A. AM — AA a ROTE ERS STR —ä d—n—ä —