Luthers mening om SKonwentiflar (Ur Luthers Skrifter, Walchs Uppl. I delen, fid. 1059 och följ.) Upönnpredikningar (Winkelpredijten —Kon ventiklar) och hemliga ceremonter — böra all: delcs ide tälas. För öfrigt må hwar och en för fig sjelf läsa och tro hwad han will. Will han icke höra Gud, så höre han djefwulen. Men skriftens bestämda artiklar skall man få wäl offentligen predifa, fom och i bufen före: läsa och lära husfolket. Med alt detta ar dock ingen tvungen till srona, utan förfomiine gen har frid för de enwisa hufwudena, och för sönnpredikares bedrägeri är en gråas satt, owilka utan kallelse och utan att wara sände smyga här och der i husen och utsprida sitt gift, innan pastorn eler öfwerheten fått fun stap derom. Desse äro de tjufwar och mör. dare om hwilka Christus i Joh. 10: 8 talar fom falla in i främmande församlingar och ins gripa i en annaas embete, hwilket dem ide år befallt, utan förbudet. En medborgare år och skoldig, då en fådan lönnsmygare tid honom fommer, att innan han hörer. honom eler låter bonom lära, der: om tillsäga fin öfwerhet, äfwensom den pastor hwars sockendarn ban är. Gör han icke detta så bör haa weta att han såsom öfwerheten olydig handlar emot sin ed, och såsom den