mehniskor, men ännu wärre är, att han för bara boktissar tj fan lära känne en enda bof. Si länge jag war länbibliothefarie, war jag på det hbefa ej onnat än en illa bundea far talog med infadna finder och långa ben. owarje fomamfell wille flå efter mia ywarie koferskajwille genomStiddra miaR, och det tillhör: de mitt stånd, att låta fritt fli och genomblädita mig. Jag bade intet ogonblicks lugn och för refom mig ofta sielf fom ett plågadt helgon, fom den oförnuftiga masjan öfwerhopar med böner och önskainaar. Än begärde en buss viga Äktenffavets bemligheter af mig; än war det en bodbetjent, fom af mig begårde FBVefterklångaatans Engel. Den ena fruns den bar en kökssåa tid mig: TRÄärlefendg barn; den andra måste jaa klättra upp får stegen, för att hämta ned åt en bedagad mamsel: YÄttenskapets bimmel Knappt dade jag försett en bogaregesäll med Tolf sofwaade jungfrur, få beklagade en syflicka fig för mig, att Dvinnand fedlighet i längden war tråkig. En twätterska begärde Denx byrlöse äfwentyraren Lasfemaja nader Oct en eafa önskade andra delea af Robert eller man: nen fådan den bör wara. Mea knappt Harz de jag tillfredsstält dessa, så bestormade mtg en tredje med frågan om Mjjösfflickan ej war tillbakakommen från landet än, under det en fierde harmades öfwer att det fanns få många fmutfiga blad i ISår tids och en femte ilagade öfwer, att de skönaste sidorna fattades iEuropas hofss Ack, jag war en plågad warelse.