bar såtit kalla henne Emelie M., det namn hennes fostermor bar, och under de åren wi warit tillsammans, bar bon utgjort min ftör: sta glädje. Blif hennes beskyddare, henaes make! det år min fila böa; om du uppfyller den, fan jag dö lugn. Henned beskyddare will jag blifwa, det lofwar jag berre. Ye heanes make! FHerföre äro denna ring han framräckte fin hand, oc) mitt hjertas böjelse för en annan, vöfwerwianeliga biader. 0 mia Gud, min Gud! Båt icke detta föra ert lugn, min goda fars bror! Emilie fan blifwa en långt lyckliaare hustru ån jag kuauat göra heane til. War icke bekymrad för hennes framtid, jag affäger mig alla anspråk på er förmågenhet. Gif hens ne med warm hand denna egendom och alt hwad ni eger. Ref, Nej! det går inte an. Han föl i dvala, och efter en timmas förlopp, hade han uppgifmit fin fifia int, I ufmad wil du ha mina söta Annette? fade Fru Asperson til mamsell Goldman, då de helt förtroligt sutto tilsssammans och drucko sitt kaffe på tu man band; Mfåg mig söta mån! alt hwad du behagar ffall ha till din tjenfl. Du har gifwit mig myc, swarade hou