— De förut i detta blad omnämnde Pass sagerarne på ängfartyget Örnsköld, br Dok: tor Westerbera med fru och dotter, samt ftas dens Rifsdagsombud, Hr Grosshandlanden Walenberg, hwilka wid fartygets resa norrse ut ide tillätfis bär landstiga, erhöllo i måns dagg, wid ängbåtens återresa denna tilås telse i Hudikswall, emedan 10 dygn då woro förflutna, efter fartygets beröring med fmits tad ort. Doktor Weslterberg med familj an: fom redan i Tisdags landwägen die till staden, men Grosshondlanden Wallenbera, som äfwen är Riködagsombud för Hudikswall, anlände ej hit förr än i gär. — Den förut omtalade sjömannen från Katmare vän, Anders Pettersson, fom den 9 dennes hår i kyrkan nekade för sitt brott mot 7 budet, förnyade i ssöndags samma upps träde, efter undergångna 8 dagars watten och bröd. Nu är han ställd till 14 dagars wivre på samma kost. Hans enwisa trot. sighet är så mycket märkligare, som han, så väl af presterskapet, fom oc af den civila myadigheten, förut ajordes uppmärksam Dderpå, att hans dom ide kunde ändras, sedan målet i beswärswäg passerat alla instanserna, och redan erhållit Kongl. Maj:ts bekräftelse. Möjligen inbillar han sig dock, att någon utwäg kan deredas genom tidens winnande; hwilket dock härwidlag är mindre sannolikt. — Enligt hwadlred. förnummit, hafwa defoce kenståmmor, som i sockuarne häromkring blifwit bällna, rörande bränwiastillwerkningens ins stränkning, lemnat det mest hugqnande bewis på allmogens sinnesstämning för en föråns drad bränwinslagstiftning wid instundande Riksdag. Fjorton dagar sedan bölls äfwen bär sockenstämma med samma tilffrideslällande resultat. Såsom erempel på dea si denna fråga rädande opinionen, så wäl här, som på landet, har red. ansett tjenligt att lemna rum för en eller annan af de mid fodens stämmorna afgifna opinionsyttringarne, och ster i dag här nedan början med från Torp oc Borgsjö socknar inkommet protokoll af förs jande lydelse: iltdrag af Protokollet, hål. let i allmän sockenstämma med Torps förfamling den 16 Oc tober 1833. S. D. 3. GSodnemånnen yttrade ens bälligt den lifliaaste önskan att en ändamålsenlig lagstiftning måtte, få widt ske Fan, inskränka det mydna och stora elände, fom förs orsakas af omättlig bränwinsbränning och förtäring. Med glådje har man ock inhems tat. att petitioner i denna syftning från ala Rikets provinser ingått dels till Kongl. M:t dels till Nikets snart sammanträdande Ständer. Denna församliags samtlige ledamöter wille oc för fin ringa del, underslödja en sak af få oberäknelig wigt, både för det allmåns na och för hwarje enstild. Att tid Konungathronen frambära sin önskan i detta affec ende ansåg församliagen ide behöfligt, eme dan H. M. Konungens ädla bemödanden för fyberilastens hämmande äro nogsamt kän. de och af hwarje röttsinnig undersåte tad: femt wärderade; men få mycket mera nöda wändigt more, att församlingen, genom fin reprefentant wid Riksdagen, förordar en fås dan förändring ibränmwinslagfliftningen, uf: wudsakligen i öfwerensstämmelse med Of: werste Hagelstams och Professor Hup ytts rade äsigter, att det öfwerhandtagande migbruket of bränwin och andra rusdrycker må knnaa, få mycktt fom möjligt år, hämmas och insbränkas. Församlingen hoppas att Ris kets Högloflige Ständer, fom skola revrefens tera sine Committenter, och Rikets samtlige medborgare omöjligen kunna lemna utan afseende en opidion, hwilken få allmänt och eftertryckligt uttalar sig från alla landsåadar. utan att de måtte benäget lyssna rill de från ala hål sammanstämmande ropen om rådd. ning från den andliga och leramliga ofärd, fom i ymnigaste mått flödar från bränwinsA — 2