UDt—d DOPteoo VV D111 til den slad, der hennes swärmor wistades; men de dyra hyroraa derssädes afskräckte henne. Hoforedikanten S. som redan då umaicks med det förflaget att föfa Smpringe pastorat, hvor: fet tid denna tid blifwit ledigt, wäckte denae på den tanken att der nedsätta sig. Hans jockande beskrifaiagar, både af de lindriga Ho: rorna, de goda priseraa och wackra omgifnin: garna, beståmde henne för en ditflyttning, — och kanske isynnerdet hoppet att framdeles se sin äldsia dotter der bosatt. Häadelsen wille att hon blef dyresgäst til enkan efter den reds lige steppskaptenen, fom i bekymrets och aödens stunder räckte denae en hjelysam hand. Tweane är hade hon wislats i Sivprinae, tilika med fia yagsta dotter, den adertonåriqa Lina; och fom hon dels ialttog en oasbruten tyftaad öfwer fi na fordaa öden, dels lefde indraget, och soates sällan i de derwarande umgängeskretsarae, mora dessa twenne Mål mer Ån tilräckliga, för att ide göra deane älskad, och de unga döttrarna att wäcka alla mödrars och uaga flickors af undsjuka. Lottea Hade under de sednare åren wiflats dos fin farmor, och förljufwat hennes fita dagar. Den gamla hade ayss ernått den af henne efterläagtade hwilan. Huru glad war icke nu deu hulda modren att dafwa återfått den fåra dottren, och huru ljusa woro ej bådag förhoppmagar för framtiden, i dwars (pe.