Degua dyrlörta ersarenhet har emedlertid warintill den grad afslräckande att ingen nu mera på egen band wågar inlåta fig uti få risiabla odlingsföretag, — hwilka terföre bitutills lämnats beroende, och måhända al: Hd euifwa hwilande; — en förmodan Hwir: til mon Har anledning af den nedslagenbet och misströstan, fom dolika metaiinear werkat. Detta tillika med den erfarenhet att Vandte männen til anwisad wederbörlig ort inaånona reqwisi:ioner ef agronomens biträde, ide haft annan påäföljd än en gäckad mwintan och förs hoppning, fan ide annat än förqwäfwa den en gång wäckta sorstaasamhetsaadon, nedirimma den fflasa werfjamedtshägen till Ulule tighet och slutliacn föravleda Hill tota Omerts samhet. Dertilläro några andra omftåndige heter jemwil mocket bidragande, och Imaris bland såsom mäst menligt werfande må näste nas, att sedan flora med kostnader, ev eller uns non wattenledniag blifwit werkställd af ar: betsamme åboer, hwilka genom öfwersilningar med watten, frambragt från enna bäckar, welat sörädla fina ängar — (utom hwars gråns öfwersilningen stundom siräckt fig, få att nå gon del af osund mark närheten derintill äfwen blifwit förädlar;) detta blifwit man: ledning för egennyttiga oc) afundssamma fis lar hwiika se mycket aodt uti andras arbete och derföre umgås med spekulationer på olaglig reweny deraf, att på bekostnad af odlar: ne göra inkräcktningor vå den terräng, der dessa redlagt sitt arbete, oc för årkomsten hwaraf såsom en förberedande åtgärd fyn be gäres oh hälles å den wattaade Lägenheten, hwilken derföre ot ben finacs gifwa större böafkastnina, än hwartill uppskattning derå för äboarnas räkning stedt förrän odling och förädling deraf börjades, genom process sökes att fränwinnas honom, med det skamlösa anspräk aft utan ersättning tihgodoajuta odla: renad arbetee O, hwilfen egennottia usethet! Men få wanhedtcriigt ett sådont försök är, har man lifwäl bär i orten er. derpå, att wissa djerfwa och egennottiga karakterer funna tillåta sig det, utan att befinna att detta är bäde on oralijkt och äfwen hinderligt för odltnacas framgåäna. Den agronom, fom besökt orten, har tr nit inwånarnes förtronde, och har gjort fig fördelaktigt känd säsom den fom mile upn: fylla fin med staten inaängna förbindelse, at: befordra allmänhetens bästa. Feitt är fåle: des ide hans, att man i denna ort måste sakua def biträde; och man kan icke pPretene dera att em agronom, fom har en få mid: sträckt werlsambetskrets, skall vå en gång fine na emellan flere orter dela sin werksamhet; men då behofwet af en agronoms biträde äfwen i Westerbotten och Lappmarfer är stort od) man månar förmoda att en eller annan Prowins i Nifetide fan för andra orter åna företrä-. de till atminstone af det för odlingar utaf Ständerna arslagna undernöd, hwaraf att mänheten på ect eler annat fått fan blifva delaltig; få torde den önstan billigas, att få många agronomer anställdes i Statens tjenst att allmänheten efter behof kunde eryälla deras bilrade. Ett få widsträckt omfång, fom Norrland åaer, tyckes wara ett talande stat för den åsinter, att 2:ne agronomers werksamhet årligen skulle der behöfwas, under en tidbrymand af nu påföliande 10 år. — — ——ä—7r . Mitt hem.