sedan den gamla arefwinnan ide mera är tid. s!Fa,! suckade han, i det han satte fig på den bonom anwista platsea, man måste säledes ännu hela fyra weckor pröfwa sitt tålamod. (En prefi skrattade grefwinnan, bör wara wälförsedd med den maran. 6 prest år wäl också en manifta återse tog han, och nu förde Lotten saktatibbaka dörren, och med ett glädjeropv motiog han heane i fina armar. 3Bå har jag tig då Här! utropade har, får att aldrig mera skiljas ifrån dig. Med ea obeskrifl:a blick betraktade modren de lyckliga. Hvwvarför will du slita dig ifrån mia, du stygga flicka! Är du rädd för din Kredrif?s sPåt of sätta of hår, hos mamma och Lina! fmarade hon, i det hoa satte oc drog hang stol närmare fin. Du trifwes mål i Sipp: ringe? fortfor Hon. Fa nu fal jag trifwas, nu sidan jag fått dig hi, swarade har i det han mid styrka qwardöd benues hand, fom han tryckte till fi ra läppar. Dm du håller det miana af img tuade han, få uppfyler du min önstan ntan morjigelfe eHomwilkn? sätt wi genast gåra wår förbiadelse befant? lHDet är af reu barmhertighet mor de Nac: kars fruarca, sade grefwianan leende. Han