Hans konst bör med lika wälwiljo oh in fresse flå till buds åt hwar och en, åt kejfaren och torparen, åt milionåren och ligga. ren, åt samariten och publikanen, åt wännen och fienden, ät nyfterhetswännen och jura: ren. Dock ojemförligt oftare åt denne ieve nare, ty supare är hwar och en, fom begoge nar starka drycker. Jfrän den, fom blott då oc då njuter en aptitssup, till den fom dag: ligen tager rus, är afståndet på långt nar ide få bimmelswidt, fom aptits suprarne till egen tröst wilja låta påstina; ty de flår sjelfwa werket alla på olika grader af samma skala nemligen superiets. Det är en naturlag för menniskan, att under helsans dagar frukta döden. Denna fruktan underhälles och ökes af den erfarenheten, att i wår tid de flesta döende först efter långt lid ande och ryslaa plågor komma till ro i grafwen. Om man under några årtionden fom praktisk läkare egnar en färskild uppmärksamhet åt desfa förs hållanden kommer man till den öfmwertygel: fen, att det ligger i naturens milda och wisa anordring att menniskan skall skiljas hädan lugnt oc) slilla, wid hög ålder, med inga eller obetydliga plågor, men ait der NÄrmas rande slägtet ådragit fig den korta lifstiden och den swåra dödskampea genom naturwidrigt lefnadssätt, hwartil i första rummet hör förtärandet af starka drycker. Läkaren får wid sjuksängen fe många mens nistor dö. När konstens befattning är slut widtager betraktelsens. Wänder han då sin nypmärtsamhet och undersökning åt den sjukes föregående lefnad, finner han deri ea tulräcklig förkiaringsgrund, den förtidiga döden och de långwariga, försträcktiga plägorna. Blott hår och der möter han på sin bana ett motsatt förhållande; en döende, fom nåstan utan smärta, ja med leende på de bleknade läns parne insomnade i den sista sömnen. Men dessa äro utan undantag sädana, fom lef: wat naturenliat och ej supit bränwin eller andra rusdrycker. Detta leder till följande allmänna grundregel: Den, fom önskar uppnå hög ålder, och en gåna dö Milla och fridfullt; bör samwetsaranat safttaga fundbetslärans föreskrifter och fram: förallt icke begagua starka dryocer. A. Andree. (Gottl. Tidn.) W—Wk—2QWQWAW — — —ö—