rade älskare wåndades i Davebis närwaro. Under de treane weckor, Hulda swväfwade mellan lif och död, hade dea ånaerfule mafen ingen enda gång besökt granngårdea. Wid försla återfeendet war Jsabela dm, qwialig oemots fiåadlig och låt til och med ett oh annat del. tagande aftamgsfult ord, rörande fia rival, uadfalla fig, fom häaryckte wår swage hjelte, men huru inöfwad aktris hoa ån mar, återgick bon snart från den på beräkaiag antagaa rolen som allt för mycket afwek frän hennes aalurliga anlag, för att i längd funna bibehåla fig. Det led mot Jull månads slut och Edgar ämnade företaga ca resa tid den i wår beråttelfe några gånger omnämnda faden; kl. 8 samma morgon faackade han på Huldas dörr. — Stig ia Edgar fade hon. — Wär du ej må? frågade hon roligt. — Rej, i sanaiag, jag mår ej mål. — Ar resaa få angelägen? — Ia, swarade han eaflafwigt, men efter sy uppehåll återtog han: huru är det med ig — Jag blir bättre för bwarje dag; efier kyrklagaingea skola wi ffrida tid werkslällighet af der, som mi i min tras afgjorde. Jag Har änau icke talat hwarken wid Reinhold eller pro Fea derom, men will helsi göra det skristligen. J; början af Sept. refer jag med mitt barr till mia enda, fanna, qwialiga mån, och under