som fortgick tweane weckor. Edgar rasade, fom en ursianig, och kallade fig Ouldas mörs dare. Lifwet segrade, den fromma uudergifaa modren såg på sitt barn, och tackade för lifwet så, som don skube hafwa tackat sör döden. Edgar med sitt starka fälhetsbegår mar Fans ske mera ån någon annan en främling i lyc kans mård. Med nöjets fyllda bägare i sia haad, kuade han ögonblickligen glömma de hrwvags fa slyag, fom med få melanskof aggade hans samwete. Mea han war ingen förhärdad fyndare ... långt derifrån . . hars för alla, äfwen för goda och ädla intryd öppnade sinne hade uuder denna tid lidit många frafvingar. Kanske skulle striden warit swagare om någskålen mest wägt på Jsabellas. sida: men hon hade, fom wi redan antyder, uttröttat hos nom med sina i hundrade former skiftande nycferl, och det gick til och med få längt, att pas sionens glödande språk stundom från hennes låps par förefölo honom oqwinligt. Det motslånd han stundom rönte, den förmente köld, fom någon gång uppenbarade fig i hennes wäsende, omwexlande med eldblixtrarne från hennes hjer: ta, underhöllo ännu den olofliga känsla, för hwilken hen alt ifrån första ungdomen warit ett rof. Äfwen ril henne anfåg Han fig Hhafs ma en helig skuld, art afbörda; ban hade ju först begärt hennes hand, burit hennes ring cch brutit fin med henne ingångna förbindelfe.