efter den förklararea. Prosit! — DÅ medan kyrkofolket i en angan församling under ett yrwäder måte något wänta vå den aflägset boende präst n, företog fis en oefterrättelig dräag att i fofnefiugufammaren föreläfa ett Capitel ur Bibelen ... Detta war wisst både godt och wackert. Men då läsaren fom til någon wers, fom ej behagade hes nom, emedan den kunde innehålla någon starrstickande ljusstråle, eder salt i surt öga, eller och något fom stötte på förstånd och all män begriplighet, — ty en stor hop synes tyda, att hwad fom icke år mystiskt och otyds ligt eller åtminftone mångtydliat, det är ide heller safmessijt i trone, — få lät han de sina på stället weta att der och det icke rörde dem, ide heller vore rent och Lutherskt Guds ord, utan tilljatt af menniskor o. m. d. — Jo, jo! får somligas fris oc frihetstane — att ej säga flibustier — eller fribytare-siane, — ware sig Bergstedts eller Hammars, eller till och med Söderluads oh wederlikars, rå: da, få skall wäl de christnas Bibel eller dock något deraf böra wika äfwen för de mormoners?! Emot de i skriften s. k. löpande profeter och deras galenskroer må man dock trösia fig med Ps. Daw. 2: 4 iir. 37: 13. Job, 38: 11. Jer. 5: 22, samt framl. Bis skop Fronzens: Det stär dock qwar det game la ordet. Måtte wår bedagade Bitel Com: mission hafwa framfommit med en få ver formerad öfwersättaian, att folket må funna läsa Bibelen med förre nöje oh nytta samt i möjligaie mått fe med enno ögon, för att åtminston: ide afwänjas både frin låfand; oc tänkande. En annan conventikelhälare i Medelpad, bod ide Medelpadinge, har också gätt långt i frihetssmoni od gudjösyet, neml. att medelst häaders päläganing förlåta fonden, hwarföre den benådade synderskan gaf honom betalning med några för tillfället lånta rdr, dem han ide atade för rof att emottaga. — DÅ åter böll en Helsing Apostel långt inpå natten en stor conventilel, hwarwid en qwinna fom made af . .. Talaren afbröts och blef åf: men brydd. Men fom han wisste att wanlig swimmning har en öfwergång, och då ban för: märkte, att här icke war slag till döds, utan lifstecken började wisa sig, så försummade han ide tillfället att befalla den orene anden att genast fara ut, och Guds ande att fara tull Hwem wäger och afgör om uti slikt ligaer mera swartkonstig hedendom, än enfaldigt ren christendom??? Männe manlige Folfffole: lärare och industri idkande publicister?! Månne ock kyrkan och dess synliga öfwerhufwud bör, will eller kan tro hwar och en anda, samt åt hwilken liebhaber som heldst öfwerlemna ledningen oc bestorelsen af fratssreligiöfa affärer och affärs lif? — CForts.) —— U—k——I— — —