dan tidigt fallenhet för att draga folk i håret särdeles främmande. Man har aldrig fett ett få märkwärdiat barn. Des tycker irte om art fomma ut och gör aldrig långa besok. Det hor en besynnerlig motmilja för fin sköterskas näsa och mösso, fom det rifwer och sliter i med en utomordentlia eawishet det miasta det råfar i dåligt humör. Det finner fig aldrig få mål fom i fin mors armar. Det föredras ger qolfwet framför fin wagaa, i hwilken det aldrig wistas mer än få fort tid fom möiligt. Det tyder om att leko, roar fig med att draga duken ned af border, slå fönder postlin och spilla ut fin soppa, på hwad föremål fom hetst. Det uppfinner ett aldeles nytt språk långt ianan det fan tola, fom def föräldrar mycket mäl förstå, ehuru ingen meaniska begriver det. Det afskyr publika nöjen; det fan kaappt fe ettitår desdel of hwad genre fom Helt förr ån Det börjar gråta. Det tål icke swek och bedrägeri nader hwad gestalt det må uppenbara sig och nöter ifrån sig en bit socker, få saart det mi: täaker att det kommer fom inledning till nås got annat. Medicinen är det hwarför det bar mest aversion, nota bene näst efter kullt vwats ten. Det har ide någon särdeles swaghet för fin toilett, ty i allmänhet rifwer det söader fina wackraste kläder, framför allt spetsar, når man generar det dermed. Der wil weta och fänna allt oh sudcrar isynnerhet fabrifarionen a