Blandade Amnen. Hertigen af Alba wid en Frukost i Audolstadt är 1511. (Utur en dan Tisskrift.) När Kejsar Carl V under sitt tåa til Franken oc Schwaben, efter laget wid Publ berg äfwen skulle marschera genom Thäringen, sä utwerkade Enke grefwinnan Catharina af Schwarzburg, född Furstinna af Henneberg, hoc honom ett skyddsbref, fom innehöll den försäkran att hennes underfåter ice ffulle lida någotaf den geaomtågande Syanska Ar: meen. Deremot förband hon fig, mor en rin: ge betalnina, att från Rudolstadt ned till bron fwer Saalefloden läta föra bröd, öl och andra lifsmedel att dermed förse de Spanska trupperna, fom på det stället skulle gå öfwer floden. Dock nyttjade hon dea försigtiabeten, att i all skyndsamhet låta rifwa bron som war tätt inwid staden, och deremot på nägot längre afstånd från densamma låta slå en ny, få att ide stadens grannskap måtte brinsz på de rofgirige gällerae i frestelse. Derjemte fin go ala ortens inwänare tillstand att föra deras bästa effecter i säkerhet på slottet i Rudolstadt. Den Syanska Generalen åtföljd af Her: tig Henrik af Brannsweig och hans söner, nölkades emedlertid staden. Genom ett bud som han stickade i förwäg, inbjöd han sig sjelf till gäst på en frukost hos Grefwinnan af Schwarzburg. En så anspråkslös begäran i spetsen af en krigshär, kunde swårligen af: släös Man mille derföre gerna gifwa hwad buset förmådde, war Grefwinnans swar; det skulle wara henne kärt om Hans Exellence wille komma och hålla rätterne til godo. Dock underlät hon icke att erinra om skyddsbrefwet samt bedja den Spanske Generalen tillse att dess innehåll måtte på det samwetsgrannasse åtlydas. Ett wänligt mottagande och ett wäl förs fedt bord wäntade Hertiaen pä slottet. Han tillftod med nöje att de Thäringsta damerne hade goda kök pch ganska wäl förstodo att hålla gäsfriheten i Ära. Men kaappt Hade man fatt fig förrän ett ilbud fallade Brefwins nan ut från salen, Det anmältes för henne att Spaniorerne hade i några byar under wår gen nyttjat wåld oc) från bönderna borttagit deras boskap. Catharina war en fann moder för sitt folf; hwad fom träffade den ringafte af hennes undersåter, rörde henne lika myc: fet sjelf. På det högsta uppbragt öfwer den bristande ordhålligheten, förlorade hon icke sin själsnärwaro utan befalte alla fina tjenare att hafligt och i all tyftbet wäpna fig samt wäl tillssängs; slottsportarae; hwarefter hon åter begaf fig in i salen, der Furstarne ännu sutto till bords. won beklagode fig för dem, ide mest rörande uttryck, öfwer alt som ba de: blifwit för henne anmält oc) öfwer det —— — —