Denna dialog afbröts af Swea, fom inkom tjrummet. -728i0 du följa mig Jan Petter, il Biörknäs i afton? der år dans och fri trafs ering. i ÅJa det wil jag mift, swarade den tills porde och hans nyss få mulna ansigte larna: vv. Derefter wände han fig til modren och ade spefullt: se hwilken wacker wäst Swen har. Dwar har han fått den? UD har jag ... jag .. FÖpt yttrade Swen; men det hördes tydligt att sista ordet wor en nödlögn, bekräftad af rodnande kinder. Of hwarifrån fick du få mycket penningar? sporde widare Jan Petter. Dem bar jag samlat wid berregårdsgrinder, blef den korta förklarinaen. Hwad war det jag nyss sade dig godt? yttrade modren med belåtenhet och tillade: Åag pojkea min Swea med dig få fan mål han också förs tjena något. Kom ihåg Jan Petter, att mitt miftbus för närwarande År tommare än din mage. De båda genom brift på tilfon, halft förs derftoade ynglingarna begåfwo fig nu ut. De hade ej kommit långt, då följande famtalupps stod dem emellar: Jaså Fan Petter du wil också ha en wäst märktt jog, Pina fo tre ingenting är fäts tare ån att få en sädan. Du känner ju lidgrefwen vå Stenby, han och jag äro de förafte