Att deras fader är död och gömder, Med bränwia firas min sista stät — Ack lycklig den, fom blott wore glömder, För syndens skull. När fågeln prisar med rös och säng Sin Gud så arla i morgonstunden, Då sjunker grafwen ihop en gång Och gömmer noga på fyllehunden; Men inför Herran der står min fjäl Försänkt i ånger och böner djupa; Hwem kokte giftet hwem war det wäl, Som gaf mig bränwin och bjöd mig supa? För syndens skull. Sc brännerit är ett rikt slott, Det drifs med ånga det finns ej maken, Man der jöråldorar den fåd wi fått; Att winna pengar är hufwudsaken. Gud will ge bonden en kaka bröd, Men brännerit slukar hela grödan; Med bränwin tystar man landets nöd, Med bränwin lönar man of för mödan För syndens skull. Onkel Adan (Dr Wetterberg.)