ter wäderlek. Kornet börjar äfwen mogna till fförd, och har hittils warit skonadt för nattfrost, få att det numera foneå wara allt hopp om god äring af detta sädesslag. — Den 29 dennes blifwer allmän Råd: stuga, då hwarjehanda frågor, förekomma om hwilkas beskaffenhet närmare underrättel fe inhemtas i följande från Magistraten ut gångna och redan förleden Söndag från pre dikstolen upplåfta Kungörelse. (Se widare nedanstående Kungsörelse.) Kungvorelse: ö Måndagen den 29:de innewarande Augusti kl. 10 f. m, kommer inför Magistraten ä Rådhuset att föredragas, dels förslag ifran Drätselkammaren i afsecnde å beloppet af de intrader, som, efter taxor, till Stadens kassa och til Hamnkassan ingå, dels fråga om ansta ffande af ett för hamnens upprensning bes höftigt mudderwerk och i sammanhang der: med om påföring af mudderagift för de, hamnen anlöpande fartyg, dels gjord Hems ställan om anslag från Stadskassan, til bidrag för den härstädes tillämnade Slöjdstolan, dels skrifwelse från Drä tselkammaren angående twärgatans från östra Tullen stenbeläggniag och trottöarers anbringande mid kyrkogatan, dels och en från härwarande Elementarstolans In. spektor, Herr Prosten Salen, till Magiftras ten inkommen skrift, innefattande begäran om framställning till wederbörande, att af Staden måtte, tills widore, såsom hittills, bekostas aflöning åt en Andre Dupplikant wid Elementarskolan. Ock warda i anledniag häraf stadens röstegande medlemmar kallade att wid ofwannämade tillfalle hos Maginraten fig iafinaa, för att i berörde än nen höras och fis yttra. Sundswalls Råd hus den 13 Augusti 1853. Borgmästare och Råd. Sedan åtskillige för Rykterhetens befrämjande nitälskande innewaaare här i staden lemnat bidrag till tryckaing af en i Stockholm utfommande skrift i detta åmae, till ect belopp af Bi Ror 322 sk. bko, har, jemte qwitto från Hr. Grosshandl. Bergman Olsson i Stockholm å denna dilsånda summa, 300 exemplar hi. kommit af denna of Or Puss oh Hagelsiam författade skrift. med Titel: Om Brånwinds beg iret och Brin vinssnperiet, i Swerige, och äro flere exemplar deraf att förwänta framdeles. Denna skrift, fom utmärker fig för en lättlst stil oh en grundlig saktännedom utdelas gratis til dem, som aamäla fig an: tiagen hos stadens v. Borgmästare v. Sydow, eller ock hos Prosten Sasen. Suparens änger. Jag minnes wäl, då I kyrkan jag Pi gången läte så from i hågen; ANA from — 1. C. Det war den heliga Pingendag, Och solen sken uppå himlabägen. Wi barn der stodo med ödmjukt sinn och icke tärar och löften tröto. Men sein wi kommit i werlden in, Blott få dem höllo — de flesta bröto För syndens skull. Att fara ute det war min håg, Och föra rafft uti berg oc badar. Det war en qwäll jag på hället låg Med far mins hästar, twå ljusa bla (Tag dig en tårvlt — Nej jag fan ej m b strunt till karl fom ej tål wid sup Och derför söp jag — som eld det sw Först uti munnen oc) fen i strupen, För fondens skull. Men hällkarla kunde i mantal stå: Allt war så qwickt och så bjertans luf Han söp för tre oc han ljög för tvoå Och fpelte femkort oc swor få mussig Wisst att början jag swek ibland, Ty barnets oskuld ej lätt will wika; Men fen jag lärde mig under hand Att swärja, spela och supa lika, För syndens skull. När baraen fromt inför Herrans Son Om frid och lycka så hoppfullt bedja, Jag mig då båller der längt ifrån Åch skafwes blodig af syndens kedja, Och när de leka på ängen grön, Som lammen hoppa omkring sin mod Jag känner mig fom en båt sjön, Sen han stormen har mist sitt rode För syndens skull. Se! hur jag darrar i hwarje lem, Som aspen darrar då han står löfwa Se, hur jag flyr från mitt hus och he Att fe de mina gör mia bedröfwad: Ty barnen swälta til själ oc kropp, Och fostras upp såäsom djur i skogen. Ackl Edert arf har jag supit opp, Er lefnadsfrid har jag sält på krogen För syndens skull. När förr det ringde och klockans ljud Lät höra sig uti socknen wida, Jag kände på mig att Herren Gud Beskyddar oss både seat och tida. stin ringer klockan iu såsom förr, Men utan hopp, fom en fut ur grafu OM ljudet gnisslar fom nådens dörr, Når den flås till framför bränwinsslafo För syndeas skull. Låt gå! låt gå! det är slut Helt snart På lif och gods oh på allt elände, Min tid framskyndar med luftig fart, Och snart jag hoppas, det tar en än Då tacka barnen och glädjas åt, RER — — 2 a : ; — — Hår gjorde talaren ett fort uppthåll, klor. wåta cräset; den böwa gestalten, uaderstöå